Soran Ismail i närbild

Soran Ismail berättar om ett Sverige han upplevt.


För många är Soran Ismail mest känd från Parlamentet eller som den där killen Kent Ekeroth och Erik Almqvist från Sverigedemokraterna diskuterade med, strax innan de drog upp järnrören. Som tur är så har Soran inte lagt någon större vikt vid det i sin föreställning, men det handlar ändå lite om SD och deras märkliga tankegångar runt adoptionsreglering.

Istället handlar det om resorna han gjort genom Sverige, från vilka han handplockat vardagliga händelser och iakttagelser för att roa sin publik, för att sen dra vidare när “Resan fortsätter”, en andra ståupp på dvd’n som är mer internationell och mycket mer vågad.

I den första föreställningen kliver Soran Ismail upp på scenen blygt och försynt med ett tyst “Hej, hej” medan han tar sig för huvudet som om att han är förvånad över att så många kom. Han antar rollen som tacksam ståuppare som förhoppningsvis har någonting att erbjuda. Vilket han givetvis har, annars vore han ju inte där.

Soran Ismails underbara resa genom Sverige & Resan Fortsätter DVDUngefär fyrtio minuter går åt och det går åt snabbt. Sorans rutin är bitsk men snäll och det är bra. Förutom ett par märkliga faktafel när han går på om Anna Skipper och det makalösa tv-utbudet som TV3 erbjuder där de sämsta pitcharna anses vara de bästa är Sorans rutin stabil och i ett bra tempo. Han är inte den mest karismatiske att ställa sig på scenen men han lockar till skratt med småkontroversiella saker som smygrasism, SJ (givet) och svensk- samt invandrar-stereotyper. Det är svårt att ogilla Soran (jag försöker inte göra det heller) men han hamnar tyvärr någonstans mittemellan Özz Nujens energiska ståupp och Magnus Betnérs likgiltiga tuffingrutin, han är rolig men det är inte direkt en förtrollande showman man ser.

I den andra föreställningen “Resan fortsätter” så plockar Soran många fler poäng än i den första. Han går på om rösträtt och ger flertalet exempel i sin argumentation som faktiskt låter vettiga, om än väl positivt diktatoriska. Den här föreställningen är mycket bättre än den första, materialet är uppdaterat även om en del innehåll känns igen från det jag precis sett om än framgångsrikt omskrivet. Scennärvaron är också den uppdaterad och Sorans sätt att föra dialoger i sin monolog får mig att gapskratta åtskilliga gånger, varje gång han säger emot sig själv med ett alterego är det med oslagbar timing.

Förutom en alldeles för lång episod om hur dåliga fåglar är (och jag är inte en fågelälskare) och en annan bit om ultimatum-frågor så är “Resan Fortsätter” riktigt bra och precis den tankeväckare som jag hoppades på och saknade i den första föreställningen. De två timmarna som Soran håller låda erbjuder en hyfsat bra start och en bättre avslutning, men mer energi på scen och en mer vågad första föreställning hade höjt mitt betyg ordentligt.

INGA KOMMENTARER