Small Apartments

Coen-inspirerat med en släng musikvideo.


Jonas Åkerlund kommer alltid att förknippas med sin karriär inom musikvideosvängen och Small Apartments (även om det inte på något vis är en musikvideo) påminner om en stil som sitter som fastnaglad från Ray of Light, Madonnas låt som måste nämnas i sammanhanget.

Men Small Apartments är inte en stiliserad film utan innehåll utan faktiskt en av de roligare och mer underfundiga filmerna jag har sett på ett tag. Matt Lucas för filmen framåt i rollen som Franklin Franklin (Ja, han har samma för- och efternamn.). En ensling som bor tillsammans med en udda skara grannar i ett rivningshotat lägenhetskomplex, ägt och illa skött av Mr. Olivetti (Peter Stormare).

Franklin drömmer om Schweiz, spelar ouppskattad musik på ett gigantiskt horn som tar upp halva hans etta och dricker massvis av läsk samtidigt som han tjuvkikar på artonåringen som bor mittemot. (Juno Temple). När vi bjuds in i hans lägenhet har hans rythm distraherats och han befinner sig i en problematisk situation. Ett lik har av en slump hamnat i vägen i köket och Franklins rumskamrat slutar inte tugga på det, hans hund alltså. Franklin måste göra sig av med kroppen för stanken sprider sig, men hur gör man det bäst? En såg och många delar? Dumpa kroppen i skogen eller kanske fejka ett självmord? Oavsett vilket så är det svårt, med den snokande Mr. Allspice (James Caan) vägg i vägg och den självförverkligande (om än i små doser) pundaren Tommy (Johnny Knoxville) en dörr bort.

Underhållningsmässigt så är Small Apartments en film som vid första titten alltid kommer att locka till skratt under någon bit. Antingen är det under den farsliknande och svårglömda garagescenen (jag skriver inget mer för att inte avslöja vad det handlar om) eller från James Caans bittra uppsyn, Knoxvilles minimala liv eller Matt Lucas underbara skådespel – som verkligen är både roligt och gripande – och ofta förvirrande. Lucas är den absoluta stjärnan i SA och det liknar ingenting han gjort tidigare. Hela filmen är han halvt påklädd, perukbärande, i en dimma, bortom räddning men ändå ständigt närvarande. Det är omöjligt att placera vem han är men ändå skapas en empati med karaktären som gör att man verkligen känner med honom och vill honom väl.

Small Apartments DVDÅkerlunds stil passar berättelsen väl även om det känns rätt gjort att filma närbilder av tändsticksplån, cigarett som tänds i snabba klipp med höga kontraster och neonljus. Musikvideoregissören lyser igenom och det skadar inte, men jag hade mycket hellre sett den här filmen som mindre stiliserad i vissa avsnitt då den verkligen är avskalad och minimalistisk i många andra avseenden. Jag fullkomligt älskar karaktärerna, det de säger och hur de är trovärdiga trots att de nästan är lika otroliga som i valfri film av Bröderna Coen.

En annan återvändare är Billy Crystal som jag inte sett till sedan han försökte bota DeNiro som maffiaboss i Analyze This-filmern. Hans roll som brandutredare passar honom mycket bra, han är en malplacerad person med personliga problem och lite av ett spritberoende. Det är verkligen roligt att se honom med så många andra välbekanta ansikten då de alla gör något ovanligt och skapar mer än vad orutinerade skådespelare skulle kunna.

Small Apartments är i stort sett en stiliserad film som handlar om ingenting egentligt, en dröm, ensamheten, framtiden och grannsämjan. Det finns många vinklar att fästa intresse vid men främst blir det Matt Lucas Franklin och hans liv som för mig in i handlingen och håller mig fast. Det är duktigt berättat, magstarkt och roligt. Jag skrattar och känner obehag omvartannat och det är alltid bra.

En stark trea känns helt ok som betyg, verkligen en sevärd film för berättelsen men även för alla småroller där James Marsden, Dolph Lundgren, David Koechner också dyker upp, förutom de jag nämnt tidigare. Stilen är aningen krystad men med hjälp av riktigt duktiga skådespelare i breda karaktärer så håller det ändå hela vägen.

INGA KOMMENTARER