Skyfall

Den bästa Bond-filmen jag har sett.


Att Daniel Craig gjort ett bra jobb i att axla rollen som James Bond är det inget tvivel om. En modern tolkning på den klassiske gentlemannaspionen som är mer actionhjälte idag än någonsin. Jag tycker det är helt rätt riktning till en filmserie som levt på gamla framgångar och ideal länge nog.

I Skyfall tar vi oss över hela världen precis som det ska vara när det handlar om internationella agenter. Startskottet skjuts i Istanbul där det åks motorcykel på taken i en inledande och standardsättande bil- och motorcykeljakt. Det är en ordentlig inledning som verkligen tvingar igång adrenalinpumpen och säger att; Nu tittar du på den här filmen, och du gör det med intresse!

Skyfall DVDTempot sänks i det Bond-typiska introt (som är lite fånigt i sin symbolik men ändå väldigt snyggt) där Adele för sin ljuva stämma över bilder som är mycket behagliga att vila ögonen på. Introt ger givetvis många ledtrådar om vad som kommer i själva filmen, och går man tillbaka när filmen är färdig syns det såklart hur klart och tydligt som helst. Trevligt.

Men trots att Skyfall är något av en exotisk resa så byggs handlingen i hemlandet England där hela MI:6 ligger riktigt risigt till. En lista med namn har hamnat i fel händer och högkvarterets datorer utsätts för aggressiva hacker-attacker. Samtidigt försvinner James Bond under ett riskfyllt uppdrag och i samma veva uttrycker regeringen en tvivlan runt om det överhuvudtaget behövs ett gammalmodigt verktyg som MI:6. Spioner är gamla nyheter nu när datorer styr världen. Fast besluten om att allt inte går att ersättas med moderniteter bestämmer sig M för att lösa problemen hon ställts inför och när Bond lyckligtvis återvänder får kampen för MI:6 den kraft som behövs. I sista sekund ger sig Bond ut för att neutralisera hotet och eliminera den känsliga informationen som läckt ut, vilket ställer honom öga mot öga med en mörk skugga från MI:6’s förflutna. Silva.

Det här är action-underhållning precis så som jag vill ha den. Snyggt och dramatiskt iscensatt med bombastisk musik, stora och avancerade stunts, välregisserad och genomtänkt från scen till scen. Inspelad på exotiska platser som Istanbul med sina snäva gator, eller Shanghai där komodovaranerna är hungriga och neonljusen lyser upp staden i alla regnbågens färger.

Förutom att Skyfall är en fantastisk film för den som gillar sin action så är det en karaktärernas kamp där Bond vs. Silva gör sig riktigt väl i handlingens centrum. Bonds framfart är inte enbart det av en tunnelseende agents utan det hinns både med att hylla Bondfilmer historiskt och mannen i kostymen speciellt. Att återgå till det klassiska samtidigt som det nya runt Bond måste accepteras. Silva är grym i sin roll och en av tidernas starkaste Bondskurkar med både en bred bakgrundshistoria som tar oss långt tillbaka i tiden samt motiv som är kopplade direkt till bakgrunden och dem han ställer sig emot.

Resterande skådespelare som medverkar, Judi Dench, Ralph Fiennes, Naomi Harris, Bérénice Marlohe, Ola Rapace, Ben Wishaw som en nytänkande Q (Tänk Sherlock) med flera adderar bara till allt det goda med sina egna karaktäriserande egenskaper. De stärker främst Bond, men har även egna öden som får plats och tas hänsyn till. Allas egenskaper och uppgifter vävs ihop mot ett slut som både är smart och roligt.

Bond är fortfarande Bond och allt det som förväntas finnas är på plats, plus att det levereras mer än jag hoppats på. En glad överraskning då jag inte är ett stort fan av Bond sen tidigare – men för en film som Skyfall behöver man inte vara en fantast, den fungerar för alla som ställt in sig på gedigen action och underhållning.

INGA KOMMENTARER