Skräckfilmsnatt i Gasklockan BiljettJag har precis kommit hem från Skräckfilmsnatt i den stora Gasklockan och bestämde mig för att skriva det här enkla blogginlägget. I stort sett så är det en skriven applåd till arrangörerna för Skräckfilmsnatt, då de verkligen fick till det och erbjöd både varierande film och avslappnad, välkomnande atmosfär.

Eftersom jag har barn (skyller ofta på det, lätt att komma undan) så brukar det inte bli alltför många sena biobesök eller aktiviteter på kvällarna längre. Men när jag såg att Bio 7:an som en del av Gävles Å-Drag (osäker på vad det är för något) skulle ge bort – ja, ge bort – 300 biljetter till en helnatt med skräckfilm i en av Gävles mest spännande byggnader så gick det inte att fuska bort det.

Med gott sällskap och ett personligt bemötande av Roger Thollin, värden för tillställningen i porten kändes det som om att jag på något sätt hittat helt rätt aktivitet för kvällen. Filmerna visste jag att jag skulle gilla, det hela hängde på utförandet och om atmosfären signalerade bekväm filmkväll eller filmduk i kvarterslokal. Helhetsintrycket blev det tidigare – med soffor, stolar, en trevlig bar (utan alkohol) och en stor filmduk omringad av runda väggar.

Vi kom ganska tidigt och fick bra platser, en Klippan-soffa från IKEA som min nacke inte tyckte om men ändå fyllde sitt syfte – jag förmodar att den var bättre än det de flesta andra parkerade på, stolar med stoppade dynor – som faktiskt såg riktigt bekväma ut de också. En kort introduktion av kvällens värd föranledde Roman Polanski’s Rosemary’s Baby som jag tyckte var ett märkligt val att öppna en tillställning tillåten från 15 år med. Inte för att Polanski’s filmer är otillgängliga för en yngre publik, men för att de är lite mer fokuserade på en atmosfär, karaktärer och bildspråk än de flesta modernare filmerna. Det är inte direkt någon crowdpleaser i form av att skrämmas heller utan är mera kuslig än annat. Personligen njöt jag hela tiden, det här var förmodligen den enda gången jag ser Rosemary’s Baby i det här formatet och den var faktiskt lite bättre än vanligt när man räknar till atmosfären och godispappersprassel. Viskningarna runtomkring mig berättade dock att det inte händer någonting i den filmen, vilket jag strängt menar att det faktiskt gör, hela tiden, det tar bara lite längre tid.

Den andra filmen (som också tyvärr blev min sista eftersom mina kamrater båda fått huvudvärk och kanske inte delar min lyriska känsla av eventet) var I Saw the Devil som är en sydkoreansk, rätt så våldsam och grafiskt meddelande film. Jag hade inte sett den tidigare och måste säga att om Rosemary’s baby var ett modigt val för en minst 15-årig publik så var det här ännu modigare. Såvitt jag förstod så väckte den många känslor och höjde lika många ögonbryn. Susningar hördes genom publiken när våldet blev som mest koncentrerat och om det var susningar av bra karaktär eller inte kunde jag inte avgöra. Jag verkligen älskade filmen, en redig hämndberättelse i rätt typisk Sydkoreansk tappning, ohämmat, direkt och krusidullbefriat. Uppfriskande att få ta del av på “bio”.

Eftersom vi lämnade salongen/Gasklockan strax innan den tredje filmen så missade jag både Hajen och SAW som var nummer tre och fyra i ordningen. Jag har sett båda filmerna flera gånger tidigare och tänkte att vakna med barnen på Lördag-morgon är värt mer än att se om ett par filmer på stor duk. Visst kommer jag att ångra mig i morgon, men just nu så känns det ändå jätteroligt att ha varit där och att det här händer i våran “lilla” stad Gävle.

Vill tacka Bio 7:an och alla inblandade för den här mycket trevliga, väl genomförda och annorlunda filmkvällen och natten. Jag ser fram emot flera liknande kvällar, nätter eller till och med morgon (Frukosttema på Gasklockorna någon?) för flera event måste de ju bli? Det hoppas i alla fall jag!

INGA KOMMENTARER