Hem Recensioner Tv-Serie Sherlock

Sherlock

Sherlock

Sherlock Holmes och Dr. Watson i ny tappning.


Det är en annan sorts Sherlock som lever i nutiden jämfört med de gamla klassiska, gråa hobbykriminalarna, han snabb med mobilen, snabb till nästa utredningsplats och lika snabb att lösa fallen som brukligt. Med samma väntan på rätt tillfälle såklart, Holmesism. Som vanligt är det en beroendepersonlighet som bor i huvudrollen, den här gången har det vinklats mer positivt än kokainmissbruk, nikotinplåster och rastlöshet i ett försök att sluta röka under tre avsnitt, det främsta beroendet ligger i arbetet – utan arbete och utmaning blir Sherlock ett uttråkat geni.

Vid sin sida har han en annorlunda Dr. Watson som arbetat som militiärläkare, han har psykosomatiska problem och spelas av Martin Freeman (The Office, Liftarens guide till galaxen). Sherlock spelas förresten av Benedict Cumberbatch. Det namnet du, inte att leka med. Åter till Watson. Här en nykomling i Sherlocks liv, de bor tillsammans men känner inte varandra så bra, vilket i sin tur bygger upp en dyrkan som närmast kan liknas vid manskärlek från Dr. Watsons sida och insinuationerna finns där, även när Watson skaffat sig en flickvän, långa blickar och udda små tveksamheter dem emellan speglar något intressant i deras relation och inte förrän det diskuterats så lämnas ämnet. Inte helt utan spänning karaktärerna emellan även efter ett samtal för att reda ut hur det ligger till. En underlig men effektiv vinkling som ger båda rollerna lite mer av ett annorlunda beteende från klassikerna.

Handlingsmässigt så varierar innehållet mycket i de tre avsnitt som presenteras på dessa två dvd’er. Det första avsnittet går åt till att introducera och har mycket av det klassiska kontra det moderna för att visa vad tanken med den här serien är. I avsnitt två, som är det segaste av de tre (The blind banker) så ska Sherlock tillsammans med Watson lösa kryptiska tecken som leder dem direkt in i händelsernas centrum för kinesiska smugglarligor, lite orealistiskt och överdrivet avsnitt som inte känns solitt i uppbyggnaden, alldeles för mycket fram och tillbaka och tomma scener som inte driver framåt. Däremot i det tredje avsnittet som får mig att nästan glömma de två tidigare inte lika intressanta så ställs Sherlock och Watson tillsammans med polisen Lestrade (även han en klassisk karaktär i Holmes-världen) emot en riktig terroristliknande badguy.

Avsnittet (The great game) byggs upp av en okänd gärningsman som kontaktar Sherlock via en rosa telefon och ger honom X antal timmar att lösa uppgifter, brott, problem. Hinns det inte i tid så smäller en bomb. Det här avsnittet visar vad jag hoppades på skulle vara nerven i alla avsnitten men det är bara här som spänningen byggs upp riktigt effektivt och bara här kommer Sherlock och Watsons arbete till sin fulla rätt. Här visar även Cumberbatch att han kontrollerar rollen som Holmes. Paul McGuian har regisserat och han hade även kontrollen över det första avsnittet och där ligger nog framgången då han känner karaktärerna, trots att Euros Lyn (regi avsnitt 2) har mer erfarenhet så tycks McGuians arbete fungera bättre. I The great game så händer det någonting hela tiden och Sherlocks överhet får plats hela tiden medan Watsons springschasroll utvecklas mot mer av en vän än arbetsrekvisita.

Sherlock Holmes i 2010 är en rätt så intressant tanke och blir faktiskt en av de bästa Crime time-releaser som SF gett ut, det är spännande, modernt, snabbt och snyggt. Ojämnheterna i avsnitten drar ner upplevelsen tillsammans med det lite för sega introduktionstemat i det första avsnittet. Det är inte jättebra, förutom det sista avsnittet men det duger verkligen i dagens läge där Sherlock Holmes slår konkurrenterna på fingrarna både i originalitet och manusets djup. Klart sevärt och mer likt klassikerna än filmen Sherlock Holmes med Robert Downey Jr. som släpptes här om året, alltså inte en karatefilm utan en brottsbaserad historia, som sig bör.

LIKNANDE INLÄGG (baserat på skådespelare, bolag & regissörer)

  • http://daarkh.net Jonnie

    Serien heter bara “Sherlock”, inte Sherlock Holmes. Antagligen för att skilja sig från alla andra serier som gjorts under olika årtioenden som alla mer eller mindre går under samma namn.
    Man kan ju tycka att det finns tillräckligt med material att ta av för att vara lite nytänkande i titelskapandet men troligen är dem rädda för att inte kunna sälja in serien hos folk om man inte är övertydlig om att det är den stora detektiven och ingen annan det handlar om.

    Håller annars med om dina åsikter angående avsnitten, första var helt ok, tvåan var onödigt segt och sista var ganska spännande och gav mersmak.
    De lyckas bra att modernisera historierna och det märks att de leker ganska friskt med originalberättelserna. I första avsnittet “A Study in Pink” trodde jag först att de skulle göra en rak rip off av storyn i “A Study in Scarlet” när de träffade på Amerikanen (Läs/Se orginalet för mer info), vilket visade sig vara helt fel och de kasta in oss i en helt ny twist istället. 3 av 5 från mig också samt att jag ser fram mot Säsong 2 som jag läste någonstans, ska komma i höst.

  • Tb Ingvarsson

    Sant Jonnie, ska ändra titeln!