She VHS

En av de sämsta postapokalyptiska porträtteringarna sen filmens begynnelse.


I starten av filmen kidnappas bröderna Tom och Dick’s syster Shandra av de onda ”Norkerna” och därefter blir det ett himla äventyr fyllt av pappkulisser och underliga, oftast onda på gränsen till sinnesförvirrade karaktärer. Föreställ dig bara ett gäng spetälska inlindade i gasbinda, en portvakt som kan klona sig, en skäggig stor man i ballerinaklänning och lådor fulla med galna riddarbestyrda samurajer. Plus en mekanisk Frankenstein. Alla ska de besegras, så fort någon rör sig ska det besegras någon så det är bara att luta sig tillbaka och förvänta sig ingenting. Det blir roligast så!

She utspelar sig ”23 years after the cancellation”, vad nu det betyder. Någon som bryr sig? Trodde inte det heller. Postapokalyptiskt från åttiotalet innebär att apokalypsen dykt upp och sabbat världsordningen någon gång på sextiotalet, ändå har åttiotalets typiska mode lyckats utvecklas, svårstoppat men oh så underbart. (Jag antar att filmen utspelar sig någon gång vid inspelningstillfället, tidsorienteringen kan ju vara annorlunda.)

Förstå mig inte fel nu, jag gillar inte att klä mig i rosa glittriga brallor eller smycka ut mig med diverse lösa toppar för att visa bröstvårtorna, inget fel i det men det är inte min kopp med te. I She är det en av de faktorer som gör det hela tittvärt, kostymeringen av deltagarna i en tunn story med än tunnare dialoger.

Typiska element av hemmapul dyker upp, ofta och stort. Hockeyskydd pryder flera menlösa hantlangare som enbart finns med i bild för att bli ihjälslagna i halvledsna och försiktiga slagsmål. Transporterna ordnas i framtiden med hästar och jag förmodar att alla fossila bränslen tagit slut. Kellog’s Corn flakes och gula latexhandskar (såna som man har när man städar med Cillit Bang) säljs till högstbjudande på mindre loppmarknader. Vilken valuta som används om man är kund framgår aldrig, men jag kan tänka mig potatis eller morötter möjligen? Vad ska man med latexhandskar till i framtiden om allt bara är skräp i alla fall? Huvudsaken är att produktionskostnaden för kostym och rekvisita måste ha varit relativt låg, ändå är den ofta bra, eller ska jag kanske säga jämn och hyfsat kreativ…

Handlingen i filmen följs, med flera förvecklingar och resan blir allt annat än lätt. Kärleken tittar in och lägger sina kort på bordet men främst handlar det här om att frita, mörda och i huvudsak försöka undvika att bli utskrattade. Uppdrag frita vet vi ju alla att det kommer ske, ingen ser She för att de letar efter lite spänning. Har jag fel? Uppdrag mörda: Filmarna och ”specialeffektsteamet” lyckas göra lite komiska armavhuggningar och dylikt och håller det på rumsren nivå, roligast är det när de spetälska dyker upp i bild. Fånigt så det förslår med en riktigt käck skämtsam avslutning på en annars ofattbart odramatisk ”väggen-flyttas-och-vi-kommer-krossas-scen”.

En ytterligare anledning att se She, (det finns två eller tre och det här blir mitt sista argument för.) är den karaktär som borde varit med i en Monty Pythonfilm men hamnat här. Portvakten som sitter före den bro som leder till de ondas näste. En rolig filur som kliver över alla gränser både i skådespel och komedi och faktiskt är så bra att denne bidrar till ett gott sista minne av hela filmen.

Det är också roligt, men knappast värt något för filmen att Sandahl Bergman spelar rollen som She. En duktig dansös som figurerat i både Dirty Dancing (serien), Xanadu och Red Sonja tillsammans med Brigitte Nielsen och Schwarzenegger, i rollen som Queen Gedren. Duktig på att dansa, det tror jag säkert och det syns på hennes fysik att hon menar allvar. Duktig på att skådespela, njaaaa baserat på She måste jag säga nej, men vem blir bra i den här filmen?

Men precis som du tänkte när du såg fodralet som syns här ovanför så är She en film för dem/oss som gillar att ”slösa bort” tid på gamla skitfilmer som ingen förstår varför man tittar på. En efter standarden ohyggligt dålig film, som ändå förtjänar en egen recension och post.

INGA KOMMENTARER