Shadow Dancer

Kandiderar till århundradets tråkigaste film.


Grått, grått och grått. Dimman ligger tät över de Irländska öarna när MI:5-agenten Mac (Clive Owen) övertalar den tvekande terroristen Colette (Andrea Riseborough) att agera tjallare för att sätta åt sina ledare inom IRA. Mac har alla trumfkort och Colette är en bricka i spelet, men när känslor blandas in så blir det enkla informationsutbytet genast så mycket svårare.

I gråskala med några uppfriskande bilder mörkbeige spelas den här slöa, omotiverande och ohyggligt tråkiga spionthrillern upp på vidriga 101 minuter. Det är en lång film som blir längre av sin avsaknad av nyanser och spänning, där Clive Owen för en gångs skull framstår som en spektakulär clown jämte sina kollegor. Det som kunde ha varit en duktig och allvarlig thriller tar inte tillvara på sitt ordentliga manus och blir en ren kaskad av tråkmånserier. Och hela handlingen präglas av sin oreda i att föra fram alla olika motiv och de förändringar som sker i karaktärerna.

De flesta scenerna är också alldeles för långa, oftast händer det ingenting och man tittar på strunt som inte leder någonstans. Minst trettio minuter av meningslösheter och ickeproduktiv tid skulle kunna kapats bort, men det hade fortfarande inte lämnat oss en bra film. Fördelen hade väl varit att trettio minuter mindre av min dag hade behövt gå åt till att gäspa framför teven. Inte ens mot det “rafflande” slutet lyckas jag börja bry mig om varken poliser eller spioner, för mest så sitter jag och hoppas på att en enorm bomb ska explodera, eller att det händer någonting ordentligt som bara sätter punkt på en gång. (Och till viss del så uppfylls min önskan.)

Shadow Dancer BDHela Shadow Dancer är en besvikelse, det är en thriller som inte förmår engagera, skapa spänning eller vara intressant. Den tar inte hand om det enorma ämnet, alla möjligheter som de politiska bitarna gör tillgängliga eller våldet, människorna och kampen. Istället för att slösa tid på det här kan du lika gärna gå ut, sätta dig ner och sortera smågrus efter färg, räkna grässtrån eller vattna träd. Då får du i alla fall lite frisk luft – istället för att spendera nästan två timmar stirrandes in i dimman.

Vid sidan av Clive Owen och den ledande rollen som spelas väl av Andrea Riseborough (även om det sätts rekord i uttryckslös karaktär) har föredetta Arkiv X-undret Gillian Anderson fått plats som en tuff överordnad. Hennes insats är tam i snälla termer och rollen hade enkelt fyllts av vem som helst, men det är ändå roligt att bli påmind om hennes glansdagar från Arkiv X, som hon tyvärr fortfarande går bet på att återskapa.

Gällande blurayutgåvan så vill jag inte påstå att det är värt att skaffa den. De får färger som syns i filmen, grå, grådassig, beige, mörkgrå och blågrå glider gärna ihop och det är inte snyggt. Ljudet är lågt eller så beror det på att ingen talar med sin externa röst (det viskas hit och dit och tisslas och tasslas även om det inte behövs), min volymmätare var i alla fall 50% högre än normalt (15 istället för 10) och det är ovanligt, då 10’an brukar vara helt perfekt. Extramaterialet är roligare än själva filmen med intervjuer med medverkande. Även den korta tiominuters bakomfilmen är intressant – den ger mer information runt allt som jag gärna hade sett än filmen faktiskt innehåller…

INGA KOMMENTARER