Justin Timberlake, Gemma Arterton & Ben Affleck

Furman slösar bort en riktigt bra ide.


Onlinegambling och främst onlinepoker blev en riktig hushållsprodukt när det slog igenom ordentligt under 2000-talets mitt. Pokerboomen blommade och du minns säkert tiden då det alltid var Texas Hold’em på tv, och alla hade en låda pokermarker någonstans i vardagsrummet. De där lådorna som står o samlar damm i garderoben nu. Hushållspokern försvann som den fluga den var men på internet så fortsatte branschens tillväxt. I USA tills regeringen kom på att de förlorade mycket i skatteintäkter eftersom ingenting var reglerat, vilket ledde till ett förbud mot onlinegambling rakt av. Ett drag som tvingade spelarna att ge sig ut i Europa (via internet såklart) medan spelföretagen flyttade sina verksamheter, ofta till Sydamerika – dit vi ska i den här filmen.

I Runner Runner följer vi Richie Furst (Justin Timberlake) som förlorat allt han äger på onlinespel och misstänker att han blivit svindlad. Han reser till Costa Rica för att konfrontera den som lurat honom och får mer än han kunnat hoppas på som kompensation. En anställning i poker-pampen Ivan Blocks (Ben Affleck) imperium och ett löfte om att tjäna sjusiffrigt redan första året. Richie tackar givetvis ja, förblindad av läckra kvinnor och stora båtar, men det ska visa sig vara hans livs sämsta beslut – då han med sin signatur på anställningskontraktet även skrivit in sig i en värld där en öga-för-öga mentalitet råder och de största besluten sker i skuggorna. Han blir en del av den osynliga gamblingvärlden, där ingen spelar – men ändå vinner de stora pengarna.

Brad Furman som är mest känd för att ha regisserat den fantastiska Lincoln Lawyer försöker här att återskapa samma dynamiskt mörka och stressfyllda thriller som gjorde honom riktigt känd och firad. Resultatet är dock inte övertygande och mest ett bortslarvande av ett väldigt bra manus från författarna Brian Koppelman och David Levien. (Rounders, Knockaround Guys, Ocean’s Thirteen) Anledningarna är tydligt på grund av att huvudrollerna Timberlake och Affleck långt ifrån har kapaciteten att ta fram det bästa ur en film som den här – medan berättandet och byggnationen av både intrig och handling är alldeles för hafsigt och stressat.

För det tar inte mer än 15 minuter inledningsvis innan vi förflyttat oss från campus-poker på nätet till att vara del av ett enormt imperium och det är väldigt snabbt det. Även om det viktigaste i filmen utspelar sig i Costa Rica så hade det behövts en stabilare grund att stå på för att få en förståelse för lite vad och varför, som ju sällan gör en film sämre. De olika personernas motiv blir nu istället aldrig kristallklara (förutom penga-hunger) vilket jag tycker är rätt svagt när det finns solklart utrymme för mycket mer. En romans mellan Richie och Ivan Blocks högra hand Rebecca (Gemma Arterton) lämnas också väldigt outvecklat där ett triangeldrama av hög kaliber kunde ha blivit stort. Arterton gör för övrigt inte heller hon något för att stärka Runner Runners kapacitet.

Allt flyter hela tiden på utan att komplikationerna känns särskilt svåra att lösa. Det gör att det i långa loppet känns rätt otacksamt att investera tid i karaktärerna. Filmen präglas av att kännas ofärdig och underutvecklad, medan den fortfarande har tillräckligt med intressant innehåll att hålla sig sevärd just för detaljrikedomen. (Speciellt för dem som gillar poker.) Det som hade behövts är mer tid då filmen är rätt kort med sina 90 minuter, det hade sänkt tempot avsevärt men jag är övertygad om att Runner Runner genom att berätta mer “om” och inte bara “hur” hade blivit en riktigt bra film.

Som det blev nu så är det en besvikelse för mig som hade hoppats på något lika bra som Lincoln Lawyer. Den saknar mörkret och spänningen som behövs, för trots att den har scener där krokodiler matas med människor, omfattande korruption, enorma bedrägerier i ett smart manus så blir det mest bara ytligt och klichéartat.

INGA KOMMENTARER