Rovdjurens natt

Lejon, elefanter, björnar och kloakråttor. Alla är de ute efter blod!


I ”Rovdjurens natt” finns det inget djur för litet eller för stort. Alla får vara med, och en mindre arme vilda bestar rör sig i stadens kvartar för att mätta sin hunger och leva ut den plötsliga galenskap som drabbat dem. Till och med kloakråttorna ger sig upp till gatunivå och tillsammans festar de loss på ett par älskande ungdomar, ja först efter att de utkrävt hämnd för de miljontals råttor som mist livet under katters tassar världen över. En otrevlig syn.

Med exploitationstjärnan Lorraine De Selle i rollen som den frånvarande modern till en dansant och bitter dotter försöker ”Rovdjurens natt” beblanda djur som attackerar människor med en liten kritisk röst kring föräldraskap, arbetsliv och sociala måsten. Det förblir och stannar upp med en liten knuff framåt bara eftersom djuren som attackerar kräver mycket mer uppmärksamhet än sin systerintrig.

Geparder som jagar folka-bubbla i full fart blandat med elefanter som bryter sig ut, bryter sig in och bryter av halsar samtidigt som lejon och tigrar mumsar i sig lemmar på andra sidan gatan är bara några av de spektakulära bilder du kommer blir erbjuden. Djuren ger tillbaka för åratal av fångenskap och missnöje (oftast drar man ju den slutsatsen) och det är med gott handlag det hela sammansatts. Sällan har jag sett en film av det här slaget som håller hela speltiden utan att ramla över mot det komiska, eller det rent av tråkiga.

Oftast beror misslyckanden i sammanhang där djur spelar stora roller på att djuren inte är tränade för uppgiften, budgeten räcker inte till omtagningar (film är dyrt) och andra liknande problem. Här har alla dessa hinder undvikits och jag såg inte till en enda ofärdig bild i filmen som inte följde den förra enligt scenernas tanke. Visst fanns det brister rent estetiskt men på det stora hela är arbetet gediget, övergripande välgjort och riktigt uppfriskande att titta på! Det blir inte sämre av att alltihopa spelats in under 80-talet, årtiondet som mest av alla påminner om ofärdiga produktioner och dåligt genomtänkta manus.

Alla djur vi ser ska ha klarat sig undan våld, enligt en text som visas i början av filmen. Men för den skull vill jag varna djurvännerna som kanske tänkt sig en annorlunda filmkväll då stressnivåerna i vissa scener måste ha varit mycket höga för djuren, det är inte heller trevligt att bevittna vissa (säkert normala) verkningar som bedövningspilar och annat kan ställa till med. ”Rovdjurens natt” är inte en film där publiken förskonas starkt material utan rör sig flera gånger på andra sidan gränsen för att locka fram chockartade reaktioner.

Det är världspremiär på DVD för ”Rovdjurens natt” vilket är det enda rätta, den här filmen behöver ses. Genom att vara en mellanpart till de mer komiska djurattacksfilmerna och de mest goreaktiga blir Franco Prosperis film en av de allra bästa jag sett. Den innehåller lagom mängd av allt. Det är svårt att jämföra i den här subgenren, den senaste jag såg innan denna var Frogs, som rörde sig med en mycket mindre budget och med mindre realism.

”Rovdjurens natt” står stark mot alla liknande filmer och är och förblir en av de bästa. Avslutningen är egentligen den enda svaga punkten, med förklaring till allt som skett och en ytterligare arts inblandning, lite uppenbart och halvsegt att se efter att ha fått bevittna en kavalkad av attackerande, exotiska bestar som inte skonar någon i sin väg. Realismen och den närmast dokumentära inledningen som utspelar sig bakom kulisserna på ett zoo skapar en trovärdig men ändå uppåt väggarna galen film som både kommer förskräcka och underhålla sin publik.

Trevligt med både italienskt och engelskt tal på skivan, jag föredrar originalspråket men den engelska dubbningen är inte dålig den heller med ett få undantag där röst och munrörelser inte riktigt samarbetar. En liten slideshow av bilder som vi redan sett i filmen utgör extramaterialet tillsammans med ett gäng trailers för andra djurfilmer och det är väl inte så upphetsande, men passande.

INGA KOMMENTARER