Room in Rome

Room in Rome

Room in Rome

Två kvinnor, ett rum, en natt fylld av passion.


Handlingen finns i hjärtat av Rom och vi lyssnar till titelspåret ”Loving Strangers” medan en kamera filmar två kvinnor snett ovanifrån. Vi befinner oss redan på balkongen till det rum där de tillsammans kommer spendera natten. Samtalandes, frågandes och älskandes – i en vacker saga på runda åtta timmarna som mycket lätt kommer att generera den blyge.

Kameran zoomar upp oss i en enda rörelse och musiken spelar i bakgrunden, Evelyn Pook vars musik det är vi hör, låter likt den svenska Frida Hyvänen med en bräcklig röst som passar in som handen i handsken i Julio Medem’s senaste film. Än en gång fokuserar han sig på kvinnan, sexualiteten och själen, som han gjort tidigare i ”Sex & Lucia” och i viss mån resterande produktioner också. En man som tycker om att arbeta med och om kvinnor och sexualitet.

Medem har här skapat en helt naturligt följsam historia om två kvinnor som möts spontant och spenderar en natt tillsammans. Deras sista natt i Rom. Först en katt och råtta-lek, sen en rollbytande relation där kvinnorna ger till och tar från varandra så mycket de bara kan. Man kan se själavård, självdestruktivitet, lögner och svek och obundenhet. Frihet. Det är upp till betraktaren att skapa sig en bild av de två hotellgästerna, vars bakgrunder nystas upp bit för bit, utan att vi vet vad som är sanning och vad som är påhittat.

Rummet i Rom är fyllt till bredden av sexuella aktiviteter som lämnar en hinna av fukt på kameralinsen och inte lämnar något till fantasin, ljudet i högtalarna tvingar mig att sänka volymen för att slippa emotse klagomål från grannarna, det är intensivt, främst i första “akten”. Tyvärr upprepas samma scenario ett par gånger till och då med mindre nerv, mindre inblandning med kamera och musik. I den första, förförelsen av dem båda så rör sig kameran bitvis på sätt jag bara sett i våldsscener tidigare, men det fungerar även mycket bra här (om än mycket komprimerat inlagt). Kvinnorna är nakna nästan hela filmen, ett avväpnande av den spänning som skapas i det fördolda könet eller lusten att se mer, vi ser öppet sexuella, flytande sexualiteter som präglas av äventyrslusta, nyfikenhet men även stor vana av situation. Lite ambivalent men godtagbart.

Kvinnorna är vackra varelser, atleter. Den som införskaffar denna film för den raka nakenheten kommer bli minst lika nöjd som den som söker efter en konstnärligt intressant film. Däremot den som söker efter ett drama, kan riskera att bli missnöjd. För trots det ofta så övertygande skådespelet så tappar Medem tillsammans med författaren Julio Rojas greppet i dialogerna, som är filmens kärna. Jag vet inte om det är i ögonen hos skådespelerskorna Elena Anaya och Natasha Yarovenko som det saknas något eller om det är i manuset, men riktigt ärligt blir det aldrig i Room in Rome.

Men det är tillsammans med den långa speltiden (109 minuter) som jag har att klaga på. Det är ett trevligt ljudspår som leder filmens tempo, musiken varvas med en god förståelse för vad som ser bra ut i bildramen från Medem. Två kvinnor som verkar förstå varandra både i och utanför sina roller, i det rum som figurerar som en historiskt intressant tredje roll. Room in Rome är så mycket mer än bara två nakna kvinnor i ett begränsat utrymme, det är en lugn och sansad film om en relation mellan två främlingar, en utveckling som sker under en natt, med oväntat resultat. Jag förväntade mig en spansk modern typ av exploitationfilm men fick en konstnärligt vacker historia som tar ett grepp om tittaren som inte släpps förrän Evelyn Pook sjunger sina sista rader text.

Extra plus för filmens musik, som jag kommer fördjupa mig i direkt. Betyget jag ger blir en svag fyra, min motivation till det är avväpnandet av kvinnokroppen som något enbart sexuellt attraktivt för åskådare. En normalnivå infinner sig och atmosfären i rummet skapas av nakenheten hos kvinnorna, som inte bara klär av sig på kroppen utan även psykologiskt, sentimentalt och genom en saktfärdig modern bikt om sina egna liv. Kameraåkningar och bilderna i Room in Rome är inte nyskapande men fina, lite för mycket stilstudie och fokus på rummet flera gånger men annars ett stabilt foto som följs av ett riktigt trevligt ljudspår för en så pass tyst film.

Room in Rome innehåller precis det den behöver. Det saknas bara den där lilla udden som skulle vunnit svag en femma. Nu blir det istället en svag fyra, på gränsen till en stark trea.

LIKNANDE INLÄGG (baserat på skådespelare, bolag & regissörer)