Hem Recensioner Thriller Revenge ̵...

Revenge – A Love Story

Revenge - A love story (Fuk sau che chi sei)

En riktigt bra multigenrefilm som utmanar sin publik.


”Cat. III – Varning för chockerande scener” står det i en liten triangel på framsidan av fodralet. På baksidan förklaras det att Hong Kong’s censurmyndighet har kategoriserat filmen bland som en av de värsta, då den tredje kategorin är reserverad för de allra grövsta filmerna. Men tro inte att Revenge bara är ytterligare en asiatisk splattersamling full med flygande tarmar och avhuggna lemmar för det. Det är det inte. Revenge är faktiskt en riktigt stabil och spännande thriller.

I Revenge – A love story följer vi kioskbiträdet Kit och hans käresta Wing, en introvert flicka som brukar köpa bullar av honom på vägen hem från skolan. I ett till en början kronologiskt omkastat berättande får vi ta del av deras möte med kärleken men även en svår och omvälvande separation. Filmen är uppdelad i ett antal kapitel som benämns med en kort textad introduktion, som visar oss vägen om ändå tillräckligt kryptiskt för att dessa skyltar ska bli rätt så ointressanta.

I en värld där ficklampa är ett måste för den som är det minsta mörkrädd befinner sig våra huvudrollsinnehavare när Ching-Po Wong målar upp en dystopisk värld utan några sciencefictiontricks. En värld där det inte går att lita på någon, inte ens lagens långa arm. Det är just den armen som Kit kommer göra ett ärligt försök att gnaga av, i jakten på rättvisan, återupprättelsen och friheten att känna att det äntligen är över.

Hämndfilm kräver en orsak då hämnden i sig är verkan, och det går precis som i Hollywoodrullen Faster att utröna en liknande modell i Revenge – A love story även om den i sina metoder och stilistiskt sett är mer lik en annan riktigt bra hämndfilm från Njutafilms som heter The Horseman. Skillnaden är att ingenting censureras i den asiatiska filmen (eller i The Horseman) medan Faster, våldsam som den må vara – inte förefaller vara mer än reko underhållning.

Ching-Po Wong har i sin film fokuserat sig på så många olika områden att det nästan är svårt att kategorisera filmen som någonting alls, en fiktion i sitt egna lilla universum. Musiken är perfekt timead händelserna, världen porträtteras som mörk och nästan post-apokalyptisk, ljus, ljud och händelser i filmen sammanlänkas på ett beprövad och effektivt sätt, gjort med en avskalad och helt naken bild av både våldtäkter och möjligen den grövsta formen av kvinnomord. Revenge – a love story pockar på din uppmärksamhet exakt hela tiden och drabbas bara ett fåtal gånger av en möjligt pretentiös inriktning i de allra mest studerande scenerna.

Det finns något för alla att ägna sig åt under Revenge, gillar du thrillers så har du en stark historia att ta till dig. Faller du pladask för råa bilder så säger jag varsågod, du kommer inte bli missnöjd. Kärlekstörstig? Jamen, det finns med det också precis som det finns goda actionsekvenser, djupa karaktärer, kampen mellan gott och ont, ont och ont och gott och gott.

Problematiken med att välja alla goda ting som behövs för en film som den här (som jag blir väldigt glad över att kunna se), är att det inte är överhängande många som letar efter chocken, eller rättare sagt det otäcka som finns kvar på en brottsplats efter dådet. Det grafiska samt kategoriseringen från censurmyndigheten fungerar lika väl som en bortstötande faktor som en attraherande. Precis som efter att ha sett A serbian film så är det lätt att ifrågasätta kring varför och till vilken nytta de här bilderna existerar? Och svar på de frågorna kommer nog aldrig att levereras, men nakenheten i det otäcka i modern film börjar sippra ut mer och mer, våldet ökar generellt sett och det explicita har sen länge krävt acceptans. Genom en film som Revenge, som i sina bilder liknar bland andra Se7en, eller sydkoreanska Bad guy så tas det ett steg närmre rätt del av mattan, där det sen tidigare bara trängts bra mycket tråkigare filmer än den här.

Är du redo för en utmaning som eventuellt får dig att lägga bort chipsskålen så är det bara att fixa fram Revenge – A love story, det är en av de snyggaste och brutalaste filmerna som släppts på länge, en multigenrefilm som verkligen fungerar och bara innehåller ett fåtal svagheter. En fyra blir betyget, jag hade gärna delat ut en femma men de segare bitarna är verkligen sega och avslutningen kände jag var lite väl överarbetad och införlivande, men även på samma gång klaustrofobisk och jobbig. Jag kände mig inte helt nöjd när det var över, men gott och väl exhalterad över vad jag just bevittnat.

LIKNANDE INLÄGG (baserat på skådespelare, bolag & regissörer)