Hem Recensioner Drama Pussel

Pussel

Pussel DVD

Maria Del Carmen tycker om att pussla. Varför vill vi se det?


Maria (María Onetto) är en till utseendet uttråkad hemmafru med två vuxna söner som fortfarande glider omkring hemma. Hennes karl är en flörtande charmör som jobbar dagtid och förväntar sig middag och ett rent hus när han kommer hem.

Så på Marias födelsedag, som hon spenderar med att passa upp på gästerna iförd förkläde och stresstålighet sker något magiskt. Eller något som borde varit magiskt för att hålla filmen vid liv… Maria har fått en present från Puzzlemania. Hon öppnar den och till allas förvåning ligger däri ett pussel av en sfinx, guldpläterade bitar som direkt finner Marias intresse. Hon sätter sig ned och börjar sakta men säkert lösa sfinxens gåta, det visar sig vara lättare än hon trott, hon har en medfödd talang!

Pussel (Rompecabezas) är filmen om Maria och hennes jakt på något annorlunda, det där som saknas i hennes liv efter ett långt och rutinmässigt äktenskap, samma gamla vanor och enkla problemlösning varje dag. Ska jag städa där först, eller där? Vad ska jag fixa till middag och vilken sorts apelsiner var det nu min man tyckte var godast? Maria’s liv kantas av tristess men hon verkar inte missnöjd, men med pusslandet som nu trycker sig in i hennes liv tillsammans med en intressant lapp som annonserar om en ”pusselpartner” så blir det allt svårare att hålla igång det perfekta hemmet. Lite grann som en förortsmorsa som finner ny ro i tupperware eller att tova vättar kämpar Maria för att först slå sig loss från i alla fall en repstump som håller henne kvar vid spisen.

Livet är bra svårt ibland. Hur ska man hinna med att både pussla och koka potatis, om man också måste köpa apelsiner? Hur hanterar man en ny hobby när ens make (eller maka för den delen) är alldeles för nöjd i det gamla? Svåra frågeställningar som presenteras här tillsammans med några faktiska mer intrigerande ingredienser. Marias lojalitet utmanas. Ja det var nog bara det förresten.

Pussel är, och kommer förbli en av de segaste filmerna jag sett under en väldigt lång tid. Den är fint filmad, lite mysig sådär och det är lätt att känna sig välkommen i Marias hem. Men María Onetto, som inte förutom vid ett fåtal tillfällen visar något bevis för att hon inte är en robot skapar en så tråkig stämning (inte tråkig stämning som när chefen skriker könsord åt sin fru på firmafesten utan Tråkig, som i trist) att det här nästan blir outhärdligt. Hennes metod att lägga pussel är också otroligt seg att titta på. Det är i allmännhet ganska tråkigt att iaktta någon som lägger pussel har jag upplevt efter att har forskat i ämnet i en dryg halvtimme. Om man bortser från att den enligt andra pusselfantaster som tycker hennes teknik okonventionell och utmanande så finns det inte mycket dramatik att hämta där trots att Natalia Smirnoff som skrivit manus och regisserar försöker så gott hon kan med tunga toner i takt med att bilden på asken avslöjas på bordet.

Nej, Pussel misslyckas med att fånga mitt intresse. Det är en fin, välgjord film som håller god klass cinematiskt och teknikmässigt, handlingen drivs framåt och det görs med tillgångarna i manuset mycket bra måste jag erkänna. Men att sitta 1 timme och 25 minuter och bevittna en kvinna i femtioårsåldern som tydligen aldrig lagt ett pussel och nu finner sin talang är, och kommer aldrig att bli varken roligt eller intressant. Det går att argumentera för goda personporträtt, livsförändring och karma, zen och allt man vill men i slutändan känns Pussel ohyggligt omotiverad. Mycket synd.

LIKNANDE INLÄGG (baserat på skådespelare, bolag & regissörer)