Hem Recensioner Komedi Puss & K...

Puss & Kram

Puss & Kram

Jonas Cornells debutfilm från 1967 ser nytt ljus när Sandrew visar. 


John bor hos Max och Eva på Karlavägen 86, Östermalm – efter att ha blivit utkastad från sitt förra boende, John påstår att det var ett jävla liv där, men introduktionen av filmen påstår något helt annat. Max chefar för en hattaffär och har en fetischistisk läggning för klasstillhörighet, han hör till en klass ovan John, som är något av en bohem, författare. Eva är modell med drömmar om New York och en riktig skönhet, Jonas Cornell ser till att visa det flera gånger – främst i den nakenscen där hon gör sig iordning för sängdags.

De bor tillsammans och beter sig märkligt och mysigt, dricker te, går till arbetet, gosar med kattskinnet och läser sagor. Puss och kram är en ganska konstig och svår liten film, som ändå inte framstår som särskilt svår när du väl sitter där i soffan.

Samtidigt som den franska nya vågen drog fram i Frankrike så förändrades det svenska filmklimatet även det. Puss & Kram påminner om de franska nyskapande och utmanande filmerna både i bildspråk, klippning och metoder. Jonas Cornells film (manus & regi) är lika mycket ett montage av olika möjligheter sett från en fjärde person i lägenheten som en disträ manusförfattares oförmåga att visualisera sina mest kreativa tankar. När jag tittar på filmen så förefaller sig varenda konstighet sig helt normal eftersom det är det här som John, Max och Eva har accepterat.

Puss & Kram tycks rädd för raka ställningstaganden och använder sig av symbolik i agerande och repliker för att leverera aha-upplevelser. Det här är till en början ganska intressant men nyfikenheten hos mig avtar i och med att tystnaden blir alltmer uppenbart urvattnad. Trots att hela filmen ofta känns lika greppbar som ett moln som glider förbi i himlen så går det relativt snabbt att lista ut ungefär hur det kommer se ut i lägenheten när det hela rundas av. Den exakta bilden som du kommer få se är dock värd hela upplevelsen i sig om du så väljer att se Puss & Kram.

I de ytterst välspelade rollerna så ser vi inga andra än Sven-Bertil Taube (Max), Agneta Ekmanner (Eva) och Håkan Serner (John) som många nog känner igen rösten på om inget annat från Dunderklumpen, Trolltider med mera.. Jag ska inte glömma att nämna såklart Lena Granhagen, (Fröken Blom i Festivitetssalongen) som spelar en kvinna som kallas Kickan, ett rejält störningsmoment i Cornells annars triangulära personporträtt. Skådespelet är något av det bästa jag sett i svensk film, inte nödvändigtvis det mest naturliga eller realistiska, däremot så passar det in i filmen otroligt väl och det är det allra viktigaste.

Det är en debutfilm, den har en massa år på nacken (sen 1967) och den är underlig. ”Sandrew visar” skyltas det med när filmen precis har kommit igång och det är precis det de gör, de visar något annorlunda som är värt att bevaras, något snällt och intressant som inte reflekterar det vi matas med idag. I sig själv inte riktigt en gångbar film för ny ung publik idag men för dem som aktivt letar efter svenska filmer med karaktär så är Puss & Kram en film som bara måste ses.

LIKNANDE INLÄGG (baserat på skådespelare, bolag & regissörer)