Prometheus

Människans ursprung eller Tentakler? I Prometheus finns plats för båda.


Alien och Blade Runner är inga små meriter och solklara anledningar till varför Ridley Scott förmodligen svettades som en gris natten innan Prometheus hade premiär. Scott förväntas göra storverk så fort han tar sig an science-fictiongenren eftersom han gjort det förut, flera gånger. I Prometheus följer vi med ett team forskare som söker efter mänsklighetens ursprung, ett stort ämne som det kan dabblas med i all evighets tid, men från Jon Spaihts och Damon Lindelof’s manus har Scott återigen överträffat sig själv genom att hålla det tillräckligt kort och väldigt troget till en publik som förväntar sig att återse vissa favoriter.

Frågan om mänsklighetens ursprung är det inledande huvudtemat i Prometheus och frågor kring om vi är ett resultat av evolution, religiösa teorier eller om vi helt sonika placerats på jorden som en del av ett större maskineri, vilket också är religiöst antar jag. Svaren är tvetydiga och mjuka mot alla oavsett vad man tror på, med en vikt på personlig intelligens och tro, något som de flesta cyniker har svårt att se i samma mening. Frågorna ställs, samtidigt som filmens handling utvecklas och ser till att Prometheus inte blir en tvåtimmars fråga kring kreationism.

Välbalanserad och berättad med ett fokus på relationer, kreationen, dödlighet och det alltid lika spännande upptäckandet av nya fenomen och platser i rymden. Noomi Rapace och Logan Marshall-Green spelar de två forskarna som söker efter människans ursprung ungefär 80 år in i framtiden från vår nutid och deras relation och karaktärer är de drivande och mest utvecklade. Rapace, som är av speciellt intresse såklart är fantastiskt bra i sin roll, väldigt trovärdig och en möjlig tronarvinge till Sigourney Weaver som drottningen av Science-fiction. Andra som inte ska glömmas i skuggan av svensknamnet är Charlize Theron, en kallblodig kvinna som leder expeditionen samt Guy Pearce, hennes far i filmen och en riktig Gubben i lådan för filmens motiv. Bäst av alla är Michael Fassbender i rollen som David, en android som verkligen tar existensfrågorna till en ny nivå samtidigt som han presenterar ett alternativt motiv till hela resan. Otroligt övertygande och verkligen en fantastisk karaktär på alla sätt och vis.

Prometheus bluray PackshotVärlden är högteknologisk och mycket trovärdig trots att vi tidsmässigt sett befinner oss inom en nära framtid, jag köper det utan problem eftersom det är sömlöst genomfört där CGI-effekter inte på något sätt känns overkliga eller ens lite hårda i kanterna. Mängder av framtida uppfinningar för att utforska erbjuds och det är väldigt exotiskt och spännande, mycket känns igen från Ridley Scott’s tidigare filmer och det känns på något sätt tryggt, det är lätt att känna igen sig och förstå samt ta till sig allting utan att behöva ställa frågor. Hela filmen är faktiskt uppbyggd som så att det inte finns många möjligheter att ifrågasätta någonting och det enda jag funderade på är varför det fortfarande används vanliga ficklampor i framtiden, det verkar vara den enda tekniska sak som aldrig kommer utvecklas.

Prometheus äger en stark handling, genomgående galant skådespel och regi av en av genren’s högbudgetmästare. Den öppnar upp för diskussion kring många frågeställningar som känns relevanta i dagens samhälle men som också alltid varit och kommer vara tidlösa. Det är en framtida klassiker och en av de filmer som man “måste se” och gärna tillsammans med Alien och alla dess uppföljare. Precis det som är tanken säkerligen och ett kommersiellt fantastiskt smart drag (tänk dig hur många Alien-bluray’s Prometheus säljer), men även hållbart för sakens skull och jag har definitivt ingenting emot det.

På blurayen, som både är mäktig bild och ljudmässig så finns det med väldigt ingående (textat) extramaterial där vi får en vid insyn i hur det har tänkts runt olika saker som bortklippta och längre scener som både finns med i och tagits bort ur filmen. Kommentarspår av Ridley Scott, Jon Spaihts och mycket mer. Utformningen på bluraymenyerna tycker jag är rätt dålig dock – där det verkligen tas för givet att alla sitter och tittar på film med 50-tums tv-apparater. Jag som inte har en sån fick resa mig upp för att kunna läsa vad det var jag klickade i menyerna… …ingen stor grej, men varför inte ett större typsnittsformat kan man undra…?

Givetvis är Prometheus en film du gör bäst i att inte missa. Den har allt man kan önska sig från en science-fictionfilm vare sig det är stora frågeställningar kring livet eller lite enklare grejer som tentakler och coola monster. Allt finns med och är packeterat på ett sådant suveränt sätt att det med rätt inställning (att se och underhållas av en film) inte går att bli besviken.

INGA KOMMENTARER