Hem Recensioner Animerad Film Prinsessan Li...

Prinsessan Lillifee

prinsessan lillifee

Sockersött, rosa och innehållslöst.


Lillifee är en liten prinsessa som styr sitt rike med förtrollande händer, hon tycker om att flyga med sin lilla pannkaksälskande gris Plutten och tillsammans lämnar de efter sig ett skimrande moln av lycka och frihet.

Tills en dag, då Lillifee upptäcker att alla i hennes rike inte är så jätteglada. Det finns motsättningar emellan Alferna, Sjöjungfruarna och älvorna. Flygande grisar och älvornas eviga tävlingar är två av de argument som Alferna lägger fram till Lillifee när de får chansen och deras enda lösning till problemet är att flytta bort från Lillifee’s domäner. Så för att stävja detta bråk måste Lillifee komma på någon lösning som kan glädja innevånarna i alla tre lägren. Hon bestämmer sig för att börja hos Älvorna, men det visar sig vara svårare än hon trott.

Lillifee får, precis som en prinsessa som provar på det vanliga livet – slita varg. Med måtta för att inte ta bort alltför mycket av det rosa och glittriga som gör filmen Lillifee tittvärd. Till sin hjälp har hon grisen såklart, men även en groda som önskar bli kysst och förvandlad till en prins. Lillifee verkar inte ha några vänner av sitt eget slag, men det är kanske mindre viktigt, hon är upptagen med att välja kläder och flyga runt och vara magisk och rosa. Hennes strävan efter att göra alla i riket glada är filmens handling, medan det enda jag lägger märke till är hur lillvuxet allting är. Min dotter fullkomligt älskar Lillifee och har sett filmen alldeles för många gånger nu, så för barnen räcker det här gott och väl. För mig så duger det inte alls.

För det första så tycker jag att det är tråkigt att titta när miljöerna är statiska och utan ordentligt djup, de liknar något man kan se i Bolibompa’s kortaste snuttar varje dag. Inte imponerande. Mitt andra klagomål är lillvuxenheten som finns, Amy Diamond sjunger väldigt fint (även så i filmen) men hennes röstskådespeleri som Lillifee här fungerar inte till rollen. För det tredje då så tycker jag att handligen är närmast politiskt tråkig, det händer såklart saker runtomkring men ett roligare tema hade inte skadat. Vad som helst hade varit roligare.

Förmodligen har jag tänkt alldeles för mycket innan jag skrev den här texten och då är det väl så att möjligen har jag missat poängen. Sångerna, som är bitvis mycket bra och glittret som är omfattande väger förmodligen upp det jag nämnt innan, om man är mottaglig. Levande bevis på det, som jag nämnt – min dotter. Resultat av den här snabba analysen: Lillifee fungerar.

Så har du en dotter som är som de flesta andra döttrar i rätt ålder för filmen så varför inte, kör hårt. Det är barnvänligt och snällt, om filmen hade haft en merchandiseglass så hade den smakat vanilj.

LIKNANDE INLÄGG (baserat på skådespelare, bolag & regissörer)