Predestination

Tidsresedrama för ovana


En agent med förmåga att resa i tiden ska försöka stoppa ett terrordåd som kommer att ha dödat 10 000 personer i New York. Ja, det var ingen felskrivning. När man ska beskriva handlingen i en film om tidsresor får man ibland användning av tempuset futurum exaktum, som beskriver att någonting kommer att ha inträffat vid en särskild tidpunkt i framtiden. Till exempel: om tio minuter kommer du att ha läst den här recensionen.

Predestination blurayGrundstoryn är alltså ingen ovanlig, både inom litteraturen och filmen är det nog den vanligaste tidsrese-plotten av dem alla. Resa tillbaka i tiden för att stoppa en katastrof. Nästan alltid är det dessutom en bomb. Men Predestination har en egen twist på storyn som gör den spännande, och som med ett suduko sitter man och försöker hitta fram till lösningen. Vilket inte är omöjligt, om man sett några tidsresefilmer innan är det, en bit in i filmen, snarare omöjligt att inte lista ut hur det hänger ihop.

Filmen baseras på en novell av Robert A. Heinlein som heter All you Zombies, vilket inte hänvisar på odöda blodtörstiga läskiga typer i trasiga kläder som flämtar kraftigt och rör sig långsamt och ryckigt, utan på alla människor som bara lever sina vardagliga liv på autopilot. Det är en bra titel, men man kan förstå att det inte fungerade som titel för filmen eftersom den inte har några zombies i sig.

Att filmen baseras på en novell och inte roman tycker jag märks, framförallt i hur utdragna vissa element är. Därför är första halvan av filmen nästan uteslutande ett växa-upp-som-föräldralös-drama, utan särskilt mycket science fiction, action eller ens handling. Det blir lite utdraget, men det tar tack och lov slut och tidsresandet sätter igång igen, den här gången på allvar.

Det kan vara lite förvirrande. Det här med tidshopp. Men Predestiantion är ett science fiction-dama för ovana. Man behöver inte vara insatt i olika teorier om tidsreseparadoxer. Man behöver inte ens vara en särskilt uppmärksam tittare. För handlingen upprepas och upprepas igen och igen och det är tyvärr den här filmens svaghet. Viljan att inte lämna någon bakom. När den hela tiden stannar upp för att vänta in alla tittare gör det att en mer van science fiction-tittare kommer sucka lite över de långdragna förklaringarna och de ibland något klumpiga finurligheterna med repliker som upprepas flera gånger etc.

Över lag är hela produktionen extremt proffsig. Vi får uppleva flera decennier, från 40-talet och framåt, med snyggt uppbyggd scenografi och genomtänkt rekvisita. Det visuella gör att det alltid är tydligt vilket decennium man befinner sig i. Om jag ska säga någon miss i produktionen så är det sminkningen av the Unmarried Mother. De första sekunderna ser hon ut som en ung Leonardo Di Caprio, men efter dessa sekunder är det sedan allt för uppenbart att hon inte är en man, och jag skulle önskat lite längre tvivel än så.

Skådespelarinsatsen är genomgående av mycket hög kvalitet. Både Ethan Hawke och Sarah Snook gör trovärdiga karaktärtolkningar, och när man vet twisten på historien blir det också uppenbart hur väl de arbetat tillsammans.

Vill du se en mer actionfylld tidsresefilm så kan jag rekommendera dig att se Looper. Vill du se en riktigt bra, extremt förvirrande och fascinerande tidsresefilm så se Primer. Men om du inte sett så många filmer om tidsresor, eller om du vill introducera någon annan till denna säregna genre, så se Predestination. Den kommer att ha varit en bra start på ett liv fyllt av berättelser med hoptrasslade tidslinjer.