Pongo och de 101 Dalmatinerna

En av de mest spännande klassikerna!



Det är olidligt spännande när dalmatinerna Pongo och Perdita måste rätta sina valpar från en av Disneys ondaste karaktärer någonsin, Cruella De Vil. Ett äventyr lika passande barn som vuxna, där disneyfabeln lever ut alla sina delar ordentligt och känslorna av fara och obehag är nära dem i Bambi.

Men Pongo & de 101 dalmatinerna handlar inte bara om faror och äventyr. För vänskap, kärlek och en stor portion humor som utspelas till kompen av jazzig musik gör den också till den andra sortens trevliga familjefilm, där farfar börjar vicka foten i takt medan barnen gungar axlarna fram-och-tillbaka. Inledningsvis en enkel kärlekshistoria mellan Pongo & Perdita samt deras ägare Roger & Anita som får alla att rodna lite lätt, och senare en hemskt spännande film som påminner mig som vuxen om mänsklighetens vidriga beteende medan barnen inte kan sitta still i väntan på att alla dalmatiner ska sättas i säkerhet.

Att Pongo & 101 Dalmatinerna har över femtio år på nacken (53 år för att vara exakt) märks inte förutom på det tekniska. Filmen är lika gångbar idag både till animationer och handling som den var för ett halvt sekel sedan och det enda som egentligen skvallrar om åldern är bildformatet (1.33:1) som inte breder ut bilden på hela tv’n utan centrerar den med svarta kanter. Förutom det så skulle det lika gärna kunna vara en nyproducerad film då bildkvalitén i övrigt är enormt bra och likaså kvalitén på ljudet.

Extramaterialet är inte heller det snålt tilltaget och för den som gillar att gräva ner sig finns det en mindre guldgruva. Flera sånger som inte kommit med i filmen uppspelade till storyboards, en film om hur filmen gjordes, nyproducerad musikvideo med Selena Gomez (inte alltför spännande) och en hel del mer toppat av det bästa i en featurette fokuserad på Cruella De Vil.

Pongo & de 101 dalmatinerPongo & de 101 Dalmatinerna har med det här släppet blivit min nya favoritfilm från Disney. Vilken tidigare var Djungelboken. Den är fylld av roliga och breda karaktärer, den blandar Disneys fabel med människovärlden sömlöst, har bra musik och en oerhört spännande handling – med en hel del fasligt nervkittlande scener. Jag ska inte glömma att nämna de 101 söta dalmatinerna heller, som vi tillfälle gör vilket surt humör som helst till ett glatt!

Röstskådespelet är ju såklart viktigt och här är det lika bra på svenska som på engelska vilket inte är ovanligt när det gäller Disneys äldre klassiker. Det enda som går något förlorat i den svenska dubbningen är de många sångerna som inte riktigt kommer till sin rätt, även om de inte försämrar filmupplevelsen något speciellt.

Det här är en film som hela tiden är omväxlande och underhållande, så vad mer kan man begära egentligen – när den presenteras i ett nytt ljus i nytt format? En given film att ha i filmhyllan, en given film att ha på bluray.

INGA KOMMENTARER