Hem Recensioner Action Polisstyrka X...

Polisstyrka X7


En hård actionspark riktad mot reality-tv’s eldsjälar.


Med en öppningsscen som bjuder på mer pistolsvingande skottlossning än Clint Eastwood hunnit med under hela sin karriär rivstartar ”Polisstyrka X7”, ett svensk-ryskt samarbete som försöker bjuda på mer än bara action.

Regissören heter Anders Banke och han har gjort sig ett namn tidigare genom ”Frostbiten” från 2006. För två år sen filmade han med ett svenskryskt team i både Trollhättan och Ryssland och resultatet utspelar sig i ett Moskva skapat av kulisser och byggnationer, faktiskt så pass realistiska att lokalbefolkningen trodde det var äkta cafeér som öppnade i närheten, en kort glädje för dem. Innan fyrverkerierna startade.

För om man är ute efter att leta efter bra filmer för att definiera överdrivet skjutglada skådespelare så är det här en av de bästa. Mängden skott som viner genom luften är enorm och efter konstens alla regler så är det relativt dåliga skyttar vi ser. De flesta skotten missar, vilket leder till ytterligare konfrontationer, ytterligare actionsekvenser och ännu mer hukande bakom bildörrar och dörrposter. Den här formen av actionfilm, där poliser och brottslingar sitter mittemot varandra och lossar magasin efter magasin brukar inte attrahera mig. Men efter den första scenen så är jag faktiskt riktigt intresserad av hur vilt det kommer gå till nästa gång.

Kryddan vars smak jag gillar heter ovanligheternas behag. Kasta in en handgranat i en skottlossningsscen så har du en krigszon istället för en konfrontation och det är snarare den bilden som ”Polisstyrka X7” lyckas måla upp än det vanliga tjuv och polis-jagandet. Brottslingarna visar sig vara annat än vanligt bus och poliserna värre arbetsnarkomanera än Gunwald i Beck.

En handgranat är såklart inte den enda kryddan som gör den här filmen till en mer annorlunda händelse än någon annan. Den grupp kriminella som utfört en mängd välplanerade och brutala rån i Moskva den senaste tiden måste stoppas. Polisen får ta emot mycket kritik tillsammans med den ryska armestaben och de är tvungna att vidta åtgärder. I desperation blir den knäppaste idén för att öka polisens anseende den möjliga lösningen. Idén går ut på att skapa ett specialteam poliser utrustade med kameror. När ligan ska gripas så kommer det spelas in, editeras och skickas till tv för att påvisa både taktisk briljans och personen bakom uniformen. En sorts realityprogram för att försköna polisen är tanken – mitt i skottlinjen. Jag gissar att det här ska verka som en slags kritisk tankeväckare runt det tv-klimat som överöser oss med våld och realityserier, i slutänden så faller dock konceptet ganska platt – eftersom det inte följs upp tillräckligt och istället kommer bli något av ett bi runt saften för alla som hoppas på action, action, action.

Det är i en fullfjädrad actionfilm som den här handlingen ska bakas in, och det underlättas när filmen förflyttas från Moskvas (av ligan och polisen) krigshärjade gator och istället in i ett massivt lägenhetshus. En gisslansituation uppenbarar sig och tempot i filmen sänks rätt så drastiskt. Här tar skådespelarnas rollkaraktärer (både utanför och inne i huset) över och en tryckt stämning av spänning och ovisshet börjar växa fram.

”Polisstyrka X7” har två tempon – ett i full fart, det gillar jag även om det kan tyckas tas till överdrift med skjutandet. Sen finns det lugnare, mer personliga där Banke’s färdigheter som regissör ställs mot väggen tillsammans med skådespelarnas förmågor att göra annat än huka sig och rikta pistoler. Det gillar jag också – men inte riktigt lika mycket. När det långsammare tempot infinner sig är det verkligen svårt att på ett bra sätt hitta tillbaka till farten igen, trots att det är minst lika explosivt i slutet som i början. Chockverkan som fungerade så bra i inledningen uteblir den andra gången och blir något mer av den klassiska tjuv och polis-jakten.

Den goda klippningen och kameraarbetet gör ”Polisstyrka X7” till en adrenalinrush som den svenska actionfilmen ofta saknar, Banke visar prov på att han borde göra mer film än han gör idag och de ryska skådespelarna lyfter handlingen med vissa undantag. Tillsammans med en massa explosioner och en gräsrotskänsla över produktionen i allmänt förvånar ”Polisstyrka X7” mig med sin brutala form. Det är en sevärd film som nog hade kunnat bjuda på mer, men finansieringen erbjöd enligt den dokumentär som finns i extramaterialet på mer problem än roligheter under hela inspelningstiden. Mer pengar, mer explosioner såklart, men ändå är det här helt klart gott nog och jag är mycket glad att Sverige “fick vara med” och skapa bakom kameran.

När jag ändå nämner originaltitlar så ska jag också tipsa om originalfilmen som “Polisstyrka X7″ valt att låna manuset av för att göra om i nya miljöer. Den heter Dai si gin (Breaking News) och är regisserad av Johnnie To. Värd att se för att jämföra!

Det enda stora minuset jag vill ge går till den som valde att casta Loa Falkman, som kliver in som Gubben i lådan och försöker köpa rättigheter till reality-programmet. Han beter sig som tagen ur en svensk fars och passar inte in på något sätt. Varför Loa, varför?

LIKNANDE INLÄGG (baserat på skådespelare, bolag & regissörer)