On Stranger Tides

En fjärde gång, dags att hitta ungdomens källa nu?


Johnny Depp struttar runt som Jack Sparrow i samma stil som vi vant oss vid nu, en feminin piratkapten utan skepp och besättning, alltid på flykt från något eller någon. Samtidigt jagar han efter ungdomens källa, den här gången tillsammans med Angelica Teach (Penelope Cruz) som välvilligt böjer sig ned och visar urringningen flera gånger om. Utan att det döljer hennes skådespelartalang turligt nog.

Det är en evig upprepning, för mig som aldrig gillat den här sockersöta piratsagan som sträckt sig långt längre än jag någonsin kunnat tro. Jack Sparrow har blivit omåttligt populär, möjligen på grund av hur Johnny Depp ser ut, eller så var det dags för en annorlund sorts pirat att slå sig fram, någonting speciellt finns det i alla fall. Min bror berättade för mig när vi tittade på filmen att Depp testar sin Jack Sparrow på sina barn, och använder det som blir populärt där i rollen. Ett gulligt drag som jag anser trovärdigt, lat som jag känner mig så har jag inte forskat i sanningen – men det låter som sagt trovärdigt.

Pirates of the caribbean: I Främmande farvattenDen roliga och flamsiga piraten Jack Sparrow ställs i sin fjärde film emot allsköns utmaningar där alla de tre tidigare filmerna spelar roll. Det är som upplagt för en heldags sträcktittande för den fanatiske (eller sysslolöse). Ted Elliott och Terry Rossio (manus) har skrivit in massvis av händelserika sekvenser och ständigt ackompanjerade av Hans Zimmer’s musik är det såklart storslagna bilder som presenteras på en härlig bluray. (Med tillhörande e-copy.) Min absoluta favoritscen från filmen är under en spännande landstigning på väg mot slutmålet då en mindre arme sjöjungfrur går till attack, det är en perfekt mix av dagens tekniska möjligheter ihopsmällt utan att det går till överdrift. Det är dock en av de få scener som jag verkligen tyckte om, då jag i övrigt faktiskt hade väldigt svårt att avsluta den här filmen.

Om det beror på att jag är trött, utarbetad möjligen eller bara väldigt less på Jack Sparrow så begav det sig faktiskt så att jag inte lyckades se igenom den här filmen förrän under det fjärde försöket. Det här händer inte ofta, men ibland kommer det en sån här film som jag helt enkelt inte kan engagera mig i. Det är snyggt, det är fartfyllt, humoristiskt, fantasifullt och på alla sätt och vis en fullvärdig uppföljare i serien – men hur jag än försökte, vilken tid på dygnet det än var – så somnade jag ifrån ”I främmande farvatten.”

Jag har funderat på det här och det brukar oftast hända när jag tittar på så kallade ”storfilmer” och det här är ju sannerligen en storfilm av rang. Resultatet av filmen är enligt receptet och förutsägbarheten är stor men inte övervägande, Jack Sparrow är en listig filur som hittar på många olika saker och filmerna är inte alltid berättade som raka streck. Ändå så är det, för mig som tittar på en vidrig massa film – väldigt svårt att ta in det här som något annat än flörterier med en redan frälst publik. Det mesta som tidigare gjorts i de föregående filmerna spelas om i andra scenarion, karaktärerna börjar bli aningen mossigt gamla utan att utvecklas (jämför Harry Potter till exempel) och trampar vatten i ett sjunkande skepp.

Kritiken och recensionerna som jag läst har varit positiva, vilket jag förstår helt och hållet – för det är en kompetent äventyrsfilm som slår många av sina moderna konkurrenter på fingrarna hårt. Det är dock dags att röra sig vidare till något annat, Johnny Depp orkar inte hålla upp det här längre och det finns ingen som skulle kunna föra vidare filmerna till någon ny nivå. Pirates of the caribbean – I främmande farvatten blev för mig en reprisering från en filmserie som jag aldrig riktigt fastnat för, jag vet att det är många som inte håller med mig, men det är det jag tycker och det är det jag gör här. ”I främmande farvatten” är förmodligen den sista (om det blir fler vet jag inte) filmen om och med Jack Sparrow som jag ser, även om det kommer flera senare. Det finns inte tillräckligt mycket charm i det längre, inte som det var i den första filmen.

Halvfull pott till Disney’s blurayutgåva, som saknar dvd’n som brukar finnas med, istället finns en e-kopia. (Som jag aldrig använder, gör någon annan det?). Det är härliga färger, grymt ljud och hyfsat tilltaget med extramaterial, ett trevligt kommentarspår och bloopers, inget egentligen utöver det ovanliga.

INGA KOMMENTARER