Piranha

Bröst, rumpor och bindgalna mördarpirayor, det är dags att bada!


Med Ving Rhames, Elizabeth Shue, Christopher Lloyd, Jerry O’Connell samt Hajenlegenden Richard Dreyfuss kan det väl inte misslyckas när tusentals pirayor släpps lös från en underjordisk sjö (en sjö under en sjö) efter en jordbävning. Det är vårlov och ungdomarna dansar på sina föräldrars båtar “like they just dont care” och tempot ökar tillsammans med att mängden klädesplagg minskar.

En mjukporrfilmsregissör (Jerry O’Connell) ska tillsammans med sina två babes och en mjukisbyxa till kameraman spela in årets hetaste film ute vid vattnet. De tar hjälp av den unge, lätt utstötte barnvakten Jake (Steven R. McQueen som ja, är besläktad med Steve McQueen) för att hitta till de mest estetiska omgivningarna. Jake som nobbat sina småsyskon och lämnat dem hemma ensamma för att kunna följa med är uppspelt men tappar lite fokus när objektet för hans kärlek Kelly också följer med.

En till som samtidigt är ute på sjön är Jake’s mamma Sheriffen Julie (Elizabeth Shue) som tillsammans med ett dykarteam ska undersöka vad som hänt under den jordbävning som öppnade passagen för pirayorna. Som du säkert förstår så kommer de att hitta mer än de hoppats på, så att filmen kan kickstartas utan några större svårigheter. Full fart, från början till slut!

Piranha är en klassisk djur-mördar-folk-film som levererar precis det dess tilltänkta publik förmodligen letar efter. Heteronormativ i bilderna med bröst och rumpor i rutan nästan hela tiden tycker jag att den är överdrivet sexistisk, men det hör till genren? Eller gör det det? Behöver det göra det? Jag tycker att Piranha utan problem hade kunnat klara sig utan nyfilmatiseringar av scener från “Den blå lagunen”, fast den här gången med två näcka silikonpumpade, helrakade kvinnor som ormar sig runt varandra. Kanske är det förlåtligt på grund av det mänskliga beteendet under “Spring break” men jag är inte helt säker på att det räcker. Kvoten bröst är minst lika hög som kvoten blod, men låt oss nu gå vidare till den biten av filmen – som ju är bra mycket mer intressant.

Det gick åt mer än 300,000 liter blod (80,000 gallons) för att spela in Piranha. Anledningen till att det är så mycket är för att det mesta syns i vatten och för att det inte ska spädas ut så tog Alexandra Aja (regi) i så att det verkligen knakade i budgeten, men vad gör man inte för att imponera på Eli Roth? (Som också syns till i bild en kort stund.) Det är överväldigande svårt att missa det faktum att Piranha är ett blodbad på skiva, jag har nog aldrig sett maken till slakthus och det måste jag säga, effekten av det är mäktig. När Ving Rhames står i vattenbrynet och vevar med en båtmotor för att feja bort pirayorna och det flyger fiskhalvor över hela stranden så är det inte lätt att låta bli att småle. All logik är som bortblåst och det gäller att sätta sig in i en mottaglig tittarposition för att kunna tycka om Piranha, som man redan från början bör förstå, inte har någonting med verklighetsförankring att göra. Då hade det nog varit en riktigt tråkig film.

Bortsett från alla sexistiska bilder som Elizabeth Shue fått till uppdrag som stark kvinna (vilket hon gör bra) att balansera så är Piranha en riktigt härlig film, den bjuder på masslakt, en hel del humor om än med ganska låg ribba samt ett antal riktigt trevliga gästinhopp. Christopher Lloyd spelar en akvarieföreståndare/forskare som påminner om Doc i “Tillbaka till framtiden”, Ving Rhames får alldeles för lite tid i bild som tuffingsheriff medan Elizabeth Shue styr upp situationen som en av de få logiska rollerna. Det är tokigt och bisarrt – helt vansinnigt ibland – och jag gillar det.

Jag sträcker mig så långt att jag ger Piranha en trea i betyg. Att det inte blir mer, (bedömd efter genre och typ av film såklart) beror på att Ving Rhames inte har en roll som följer med under hela filmen. Det är också, trots möjliga ursäkter alldeles för sexistiskt för min smak. Jag tycker även att det är lite trist med de små sidointriger som sker under filmens gång – de får aldrig något fotfäste utan fungerar bara som utfyllnad för att inte tråka ut oss med alltför mycket pirayarenderingar. Det märks även under hela filmen att den är inriktad till en publik med 3d-glasögon, jag har sett en platt dvd-version så hur bra 3d-biten är låter jag bli att kommentera, men jag misstänker att det fungerade riktigt bra i biosalongerna faktiskt, men på dvd blir det aningen tandlöst.

Plus för fiskarna, som ser rätt så stela men ändå grymma ut, upplägget, mängden blod och att det inte finns någon gräns för hur mycket kött som bits loss från intet ont anande vårlovsfirare. Möjligen en baktanke, en spark i skrevet på otyget vårlovsfirare? Nej, knappast så genomtänkt, det är ett blodbad. Punkt slut.

INGA KOMMENTARER