Perrier’...

Perrier’s Bounty

Perrier's Bounty DVD

En innovativ gangsterrulle från Irland.


Michael McCrea har på något sätt satt sig själv i en förbannad knipa. Han blir väckt från en djup tupplur av två tightklädda irländska hårdnackar som sitter och äter hans pistagenötter, de förklarar att det är kort tid kvar. Om inte Michael leverear pengarna han är skyldig så knäcker de två ben. Små ben i händerna eller fötterna, fingrar/tår räknas inte.

Pang rakt in i handlingen och den berättarröst som guidat oss lite smått in i filmen försvinner, läget är skarpt och det är bara att försöka hänga med. Michael (Cillian Murphy) har ett par säkra kort för att få tag i pengarna men efter ett par misslyckanden får han lita till sig själv. Tills hans far dyker upp, en pastorliknande figur som förklarar att han är döende, deras kontakt de senaste åren har varit ansträngd och nu vill han, mitt i Michaels stressiga situation återknyta fader-son relationen.

På andra sidan av gott och ont, där Michael såklart symboliserar gott (även om han är något av en tvivelaktig figur) – står Perrier. Det är honom Michael är skyldig pengar och det är en av de sista personerna på Irland som man ska bråka med. Ett tydligt känslomässigt borderlinebeteende fungerar som ledstjärna för varje handling Perrier utför, han är en grym sate som inte drar sig för någonting bara det gynnar honom själv. Till sin hjälp har han en mindre grupp hantlangare som går dit Perrier pekar, oavsett om det är utför en klippa eller in i en gigantisk köttkvarn.

Irländsk gangsterfilm alltså. Jag tänker på och jämför Perrier’s bounty med andra filmer i samma stil från öarna, eller från England borde jag nog säga… Den suveräna en-tittsfilmen Lock, Stock and two smoking barrels eller Snatch med Brad Pitt, överskattade Layer cake eller klassiska Get carter från 1971.

Perrier’s bounty är inte toppklass, det är en modern film med två ganska typiska handlingar. Först har vi ju såklart skulden som ska betalas och alla dess hinder, inte så värst originellt om man bara läser det jag skriver, men väl utfört i filmen och med många innovativa komplikationer. Det är verkligen inte en lätt tid vi följer Michael McCrea. Sen har vi även den klassiska romansen, en kvinna sluter upp i sällskapet efter en tid in i filmen och hennes historia med Michael rör sig långt bak i tiden, vilket skapar än mer svårigheter. Filmen tar poäng på poäng men mest rör det sig om poäng för småsaker som finns att nöja sig åt i världen vi tittar på. Oväntade romanser, fantastiskt roliga scener som vanligtvis görs med nerv och terror som ledord.

Mark O’Rowe (manus) och Ian Fitzgibbon (regi) får ihop en duktigt intressant film som rör sig någonstans emellan Layer cake och Lock Stock and two smoking barrels. Den är bättre än Layer cake och har roligare roller men lyckas inte slå Lock stock på fingrarna i originalitet eller humor. Tyvärr inte lika stenhård som Get carter och inte lika välberättad som Snatch.

Stort sett så är det en bra film som jag verkligen önskar att många ser efter att ha läst min recension och ett par till för säkerhets skull, en underdog från ett land som vanligtvis i filmens värld medverkar för terrorns (IRA o.s.v.) skull. Inte en uppenbar referens till det här under hela speltiden, vilket är uppfriskande. Humorn gör mycket till min goda upplevelse, speciellt från de mer erfarna skådespelarna Jim Broadbent (Michaels far) och Brendan Gleeson (Perrier) som både fysiskt och dialogmässigt levererar goda skäl att skratta i de mest olämpliga av scener.

Perrier’s bounty riskerar att avfärdas som tråkig eller mossig av den snabba filmväljaren men tänk igen, det är en sevärd rulle – inte den bästa av sitt slag men väl med i matchen!

LIKNANDE INLÄGG (baserat på skådespelare, bolag & regissörer)