Noomi Rapace & Rachel McAdams i Passion

Snyggt men intetsägande.


Brian De Palma är en regissör som aldrig riktigt fångat mig. När jag hör namnet tänker jag direkt på bredaxlade 80-tals kostymer, peruker och långsam saxofonmusik. Trots att det var han som regisserade episka Scarface 1983 och förevigade en version av Al Pacino. I Passion är det mindre Scarface och mer av de tråkiga minnesbilderna som späs på, fast allt uppgraderat till 2000-talet och intressantare, då svenskan Noomi Rapace spelar en av de stora rollerna.

Rapace är Isabelle, en reklamare mitt i karriären som hamnar i ett förödmjukande läge då Christine, hennes chef (Rachel McAdams) tar åt sig äran för en framgångsrik kampanj. För att återfå äran för sitt arbete bestämmer sig Isabelle för att hämnas, vilket leder in dem båda i en nedåtgående spiral av förtryck. Fyllt av erotiska och våldsamma undertoner.

Ok, så De Palma är inte en favoritregissör trots att han har sitt följe och ständigt omnämns som en “spänningens mästare”. Jag håller inte med. För Passion är inte mycket mer än en upphottad version av hans tidigare mycket ostigare thrillers. Intrigen är svår att förstå sig på vid första titten (andra gången är det enklare) och karaktärerna beter sig ständigt onaturligt. Det är som en fantasivärld mitt i verkligheten och resultatet blir drömskt på ett negativt sätt, det känns bara fejkat och larvigt.

Passion BlurayRapace och McAdams spelar de bärande rollerna och det är de som tar Passion över mållinjen som något värt att titta på. För mitt i De Palmas fantasi, eller vision, så spelar de sina roller övertygande och starkt trots att det mesta de gör är tydligt agerat för kameran. Hela filmen känns ytlig och det hade jag på ett sätt förväntat mig, medan jag å andra sidan hoppades på att De Palma äntligen skulle skapa något mindre visionärt och istället mer sevärt. Men gamla hundar lär sig inte sitta, vilket De Palma-fansen säkert applåderar. Medan jag stoppar händerna i fickorna.

Passion är ändå inte den sämsta filmen jag sett från De Palma. Mest på grund av Rapace och McAdams som håller den flytande och framgångsrikt växlar i humör och stämning. De Palmas känsla för bilder är också på pricken rätt och Passion är en snygg film att titta på. Men det är bara två delar i en film som bara håller mig sysselsatt så länge skivan snurrar i spelaren.

INGA KOMMENTARER