Parker

Statham och Lopez i en långdragen action.


Jason Statham spelar Parker, en principfast yrkesbrottsling som under en kaotisk kupp snöpligt nog blir blåst av sina kumpaner. Med hjälp av veteranen och svärfarsan Hurley (Nick Nolte) och en skrupelfri opportunistisk mäklare från Palm Beach (Jennifer Lopez) så tar sig Parker an att hämnas sina föredetta kollegor. Inte för att få tillbaka pengarna, för de behöver han inte. Men rätt ska vara rätt, då Parker lever livet efter sina benhårda principer, som för honom är värda att offra livet för.

Parker är en film som jag sett fram emot, jag trodde det skulle vara en ny Crank eller i alla fall i närheten av. Plus att jag gillar både Statham och Lopez. Men trots att regissören Taylor Hackford sen tidigare mustat ur sig både Oscarsvinnande och nominerade Ray med Jamie Foxx (det var han som vann statyetten) och Djävulens Advokat samt omtalade An Officer and a gentleman, plus att manusförfattande John L. McLaughlin skrivit filmmanuset (storyn är en bok från början) och även han har meriter som Black Swan och Hitchcock att skryta med så är Parker en oväntat långtråkig historia.

Parker (Bluray)Till en början är det dugligt, actionfilm med storkupp och ränker. Det smäller bomber, hyttas med vapen och vi befinner oss i händelsernas centrum. Men så snart den inledande fasen av tuffheter är avklarad, och filmen tas till den hämndbaserade delen av handlingen, då stannar det upp.

Introduktionen av Jennifer Lopez karaktär tar utan någon anledning en mindre evighet och många mindre biroller tar plats för att bara sen vips försvinna. Det som hade kunnat vara en något mer romantiskt lagd film (vilket hade varit mer lyckat) förstörs av en flickvän (Emma Booth) som inte gör någon nytta förutom att visa på Parkers lojalitet. Hon är knappt med i filmen. (Parker frestas dock av den latinska skönheten och lyckas ändå få av henne kläderna frivilligt, för att se till så hon inte har på sig en mikrofon. Årets mest misslyckade scen i hopp om att skapa lite sexuell spänning men säkerligen en stor anledning för många män att titta…) Det här är den filmiska motsvarigheten till att åka till köpcentrumet och köpa sina egna grejer först. Tjugo minuter roligt sen en timmes väntan på tio minuters roligheter till, när man åker hem.

Höjdpunkterna hittas i början och mot slutet. Mitt i filmen så händer det väldigt lite av intresse även om det både ska fixas falska dokument, handlas efter hus, slåss med bartenders och involveras i Leslies (Lopez) personliga liv, eller personliga kris snarare…

Stathams roll är densamma som han spelar i Crank, Expendables och alla andra filmer, han ser hård ut, brottas med andra män och det gör han i vanlig ordning bra. Lopez (som inte direkt är känd för att vara en enorm skådespelerska) gör så gott hon kan, men när hon ska gråta och vara upprörd så ryker all trovärdighet på en gång. Bäst är kanske Nick Nolte som slacker-pensionär vid poolen, ständigt på telefon – men hans roll är ändå menlös. På badguysidan utmärker sig Michael Chiklis (The Shield-snuten eller The Thing i Fantastic Four) och Clifton Collins Jr. (The Event) men deras inblandning är minimal då de mest fungerar kanonmat åt Statham.

Helt klart en actionfilm som med fördel hoppas över. Den har sina ljusare sidor och gillar man Stathams vanliga takter och redan har sett Crank och Crank 2 så är det här i alla fall bättre än The Expendables. Men förutom Statham så finns det ingenting att hämta – kanske hade det fungerat med ett tightare manus, mindre omständigheter och tjugo – trettio minuter kortare speltid.

INGA KOMMENTARER