Hem Recensioner Dokumentär Palme

Palme

Palme

Lär känna Olof Palme före den 28:e Februari 1986.


När Palme sköts till döds efter ett biobesök var jag blott fyra år fyllda, med en månad kvar till fem. Min relation till mannen som så många såg upp till och lika många ogillade är alltså historisk och opersonlig, mest handlar det om att han dog under dramatiska omständigheter. Ett fragment av en tv-hallåa som meddelar och mina föräldrars reaktion.

Just därför är det väldigt intressant för mig att ta del av filmen Palme, där jag äntligen får en ordentlig känsla för personen som växte upp och blev politiker och sedan klättrade mot toppen och blev Sveriges statsminister. En film som är uppdelad i ett par, tre delar där vi börjar i Palmes yngre år och går vidare tillsammans med berättarrösten av Kristina Lindström, som också gjort filmen tillsammans med Maud Nycander.

Palme DVDI kronologisk ordning (med omkastningar för ett effektfullt berättande) leds vi sakligt genom en film som lär om Palme i unga dagar, hur och var han växte upp, att han inte hade det alltför lätt i skolan och utsattes för en viss mobbing. (Hur intensivt, eller vilka konsekvenser nämns inte.) Senare, en tid i USA där Palmes ögon öppnades mer från var han tog med sig en vidgad världsvy hem, tillsammans med en retorisk kunskap som var ovanlig i Sverige.

Den politiska karriären, som är den mest intressanta delen av en politikers liv – även om det är intressant att se hur duktig någon är på att spela poker i garaget – knuffar undan den personliga Palme vilket Nycander och Lindström väljer att visa på. En av Palmes söner säger även att han ofta kom hem efter att barnen somnat och gick tillbaka till arbetet bara en stund efter att de vaknat. Han var med andra ord en arbetande, frånvarande pappa – men enligt vad jag förstår ändå en duktig sådan. Jag kommer inte att passera någon dom runt det. Personligen har jag inte mycket för att lära mig om Palme som far eller make, jag gillar inte skvaller och tycker att det politiska arbetet han gjorde tillsammans med Socialdemokraterna är viktigare.

Men även om filmarna lägger vikten på den politiske Palme så hinner de tyvärr inte berätta allt Palme åstadkom, alla han retade upp, vilka konsekvenser det innebar för landet, utan de lägger fokus på vissa detaljer. Som Norrmalmstorgsdramat, Tage Erlanders mentorsskap, utrikes- och inrikespolitiska tveksamheter, IB-affären. Det talas om återvändandet till makten efter att Socialdemokraternas tid vid rodret tog slut, Palmes driv att diskutera och hur han ofta uppfattades som en överlägsen person gentemot sina politiska motståndare. Allt med ett snällt upplägg där Palme inte görs några otjänster, trots att han avslöjas med att ha ljugit, att han möjligen var en karriärist – eller som min mor säger, en borgare i sossekläder. (Hon är inte förtjust i Palme.)

Även om filmen inte går på djupet med alla konflikter och händelser specifikt, så tycker jag att filmen är ett dokument som är värt att se. Och som framför allt är lätt att se med ett gediget berättande som med omväxlande intervjuer, privata hemfilmer och arkivmaterial aldrig ens är i närheten av att bli tråkigt, trots den politiska inriktningen. Bilden av Palme uppfattar jag som rättvis med de förhandskunskaper jag besitter. Chansen att lära sig om ungdomen, mannen och politikern finns där, och är det någonting som låter intressant så tycker jag att du ska ta den.