Mark Wahlberg & Dwayne Johnson i Pain & Gain

Överraskande underhållning!



Döm inte Pain & Gain efter fodralet. För trots att det ser ut som ännu en actionfilm i raden, så är det inte det. Det här är annorlunda, humoristiskt och trots sina absurditeter – baserat på en verklig historia. Det glöms gärna bort när man ser filmen, men allting är “på riktigt” och det är helt sjukt, bara rakt av sjukt.

Vi befinner oss i Miami, Florida och lyssnar till Mark Wahlbergs röst som berättar hur det gick till när han (som Danny Lugo) och två vänner (Dwayne “The Rock” Johnson & Anthony Mackie) bestämde sig för att ta en genväg till de rikedomar de aldrig haft, men alltid känt att de förtjänat. Tre bodybuilders som kanske borde lyft mindre och läst mer kidnappar framgångsrike affärsmannen Victor “Pepe” Kershaw (Tony Shalhoub) för att tvinga till sig alla hans tillgångar. Men allt de inte räknat med hände (rätt mycket då de var kompletta amatörer) och det som var tänkt som en enkel kidnappning utan offer eskalerade snabbt till något helt vansinnigt, där alla som kom i vägen försvann, på ett sätt eller ett annat.

Pain & Gain är en blandning av action, thriller och komedi från storregissören Michael Bay som ställer badguys i ett nytt ljus. En film som utan problem hade möjligheter att vara en ohyggligt rolig parodi eller använt allt det osannolika materialet likt Guy Ritchies stil i “Lock, Stock & Two Smoking Barrels”. Det är som en amerikansk motsvarighet med mindre charm, när tre duktiga tyngdlyftare (vars ledares lustiga motto är “I believe in fitness”) försöker göra sig en förmögenhet inom något de inte bemästrar.

I rollerna ser vi självklart stora killar och Mark Wahlberg är den som tar mest plats. Hans roll som Daniel Lugo är övertygande och välspelad, det är överdriven självgodhet som driver karaktären och Wahlberg passar väldigt väl för det här. Dwayne Johnson gör sin karaktär Paul ännu bättre, en f.d kokainberoende som hittat Gud under sitt senaste fängelsebesök och svurit avhållsamhet. Problemet är bara att Gud inte skickar pengar… och det är vad han behöver. Motvilligt kämpar han mellan moraliska dilemman genom hela filmen, och dem finns det gott om vilket ger Johnson utrymme att göra sin roligaste roll någonsin. Väldigt kul att se honom i ett annat sammanhang än att han spelar rakt av macho, som han ju brukar. Den tredje ligisten i ligan heter Adrian och spelas av Anthony Mackie, han har problem med potensen och hoppas kunna fixa det prekära problemet med bytespengarna, en mindre roll än storstjärnornas men inte alls i skymundan då han tar så mycket plats han bara kan och även han övertygar.

Pain & GainMichael Bay är mest känd för sina actionfilmer från Armageddon till Transformers och det är inte helt oväntat att stilen ligger åt det hållet här också. Ibland fungerar det med de stillbilder och den extrema slowmotion Bay avser krydda en redan innehållsrik film med. Men det är långt ifrån det allra bästa med Pain & Gain. Ibland är det till och med det sämsta, eftersom det sänker tempot i de vildaste scenerna och stjäl uppmärksamheten från det som borde vara en mer karaktärs- och handlingsdriven film. Bay blir här lite av regissörernas motsvarighet till en femtonåring på moped, alltid redo att showa – men mer irriterande än imponerande.

Men trots att Bays stil inte riktigt passar ihop med filmen (varför gjorde inte Guy Ritchie den här?) så hamnar Pain & Gain över alla mina förväntningar. Först och främst för att jag aldrig tidigare hört talas om den bedrövliga Sun Gym-ligan, vilka det utförliga extramaterialet undervisar mycket om. Stort plus. Men filmen är lika sevärd för sitt underhållningsvärde där tre vanligtvis torra skådespelare gör väldigt bra ifrån sig, där handlingens absurditet är komisk åt det mörkare hållet och biroller av Rebel Wilson, Ed Harris, Bar Paly och Ken Jeong ger lite extra krydda så man inte tröttnar i förtid.

INGA KOMMENTARER