På väg till Malung med Blender

Ambitiösa musiker som trotsat förväntningarna.


För tio år sen i år (2012) lade Lasse Lundberg grunden för bandet Blender, samtidigt som dansbandssvängen upplevde det som han i dokumentären beskriver som en riktigt hård tid. Mot alla odds (kanske?) så lyckades dock Blender med konststycket att bli en av de ständigt bokade och ofta fick de till och med tacka nej till spelningar helt enkelt på grund av att det inte fanns tillräckligt med tid. Dansbandssuccé med andra ord, och efter att ha lyssnat på deras skiva och sett dokumentären som är väldigt lik de övriga i serien så förstår jag varför.

Ett ungdomligt band med blandade karaktärer vilket ger alla möjlighet att knyta an via klädstilar och utseende, musiken är fortfarande en typiskt lugn och svängig dansbandshistoria, vilket många i avlånga Sverige ju gillar trots det tråkiga mottagande genren ofta får. Personligen har jag sällan sett dansband live och ännu mer sällan har jag dansat till det. Ändå tycker jag från mitt okvalificierade lekmannaperspektiv att Blender gjort sig förtjänta att få fira 10-årsjubileum baserat på det lilla jag hört, ett firande som de mysigt nog gör i min egna hemstad. Kanske borde jag gå dit?

DVD och CD’n som släppts kommer från serien På väg till Malung och innehåller tio låtar att lyssna på samt en drygt timmen lång bakomfilm från turnélivet och från studion. Till en början väldigt mycket studio vilket inte direkt känns superspännande, sen bär det av i bussen som fått nya dekaler och lack (snyggt) och då tar dansbandsvibbarna vid, golven är fyllda av dansanta gäster och på scenen lockar Blender både till leenden och skratt med en avslappnad spelstil och trevlig musik. Det blir så pass intressant för mig som en inblick i dansbandssvängen kan bli och för den som är mer intresserad så finns det gott om små detaljer att gotta sig med samtidigt som bandets historia och organiserade arbetsmetoder förklaras med mera. Sånt som brukar finnas med på en roadtrip-dokumentär.

Precis som Wizex så får Blender en trea, betygsatt både musikaliskt från cd’n och dokumentären. Båda är helt ok och visst gungar det om dansbandsmusik, det gäller bara att ha en avslappnad attityd och släppa coolsargen lite för att kunna ta del av det. Vilket jag verkar göra mer och mer ju fler av de här På väg till Malung-filmerna jag tittar igenom.

INGA KOMMENTARER