Oscar and the...

Oscar and the lady in pink

Oscar & the Lady In Pink

Baserad på en barnbok, kommer tvinga fram tårarna ur dig.


Ja, jag grät när filmen rundades av och det var inga milda tårar som tvingades nedför mina kinder, jag sörjde och saknade, det var en hemskt förstörande upplevelse och jag var förbluffad över det som hände.

Jag ser i snitt en film om dagen, det blir lite av ett mantra att starta, titta och leta, följa med olika fiktiva människor varje dag för att sedan beskriva vad jag tyckte och tänkte under titten. Självklart blir jag avtrubbad och något av en wiseass när det kommer till berättarformer, misstag och dåligt genomförda filmer. Så det är då väldigt sällan som jag blir berörd av en film så mycket som ”Oscar and the pink lady” berörde mig, den tog sin plats utan att be om lov och rumsterade om i mina rädslor och känslor, rev och klöste och bad mig ta hand om den cancersjuke pojken Oscar som bott på sjukhusets barnavdelning en okänd tid.

Oscar & the Lady In Pink DVDOscar (Amir Ben Abdelmoumen) är en liten grabb som håller på att förlora kampen mot sin sjukdom efter att behandlingen han mottar slutat verka, det är dock inte det enda han verkar vara på väg att mista. Omvärlden tycks ha blivit rädd för honom och distanserat sig, det är inte längre någon som bestraffar honom för hyss mot lärare på sjukhuset, det är inte någon som talar med honom utan att flacka med blicken och bubblan omkring honom tycks växa allt större och tjockare för var dag som går. Till och med Oscars föräldrar står utanför den genomskinligt höljet och kikar in, oförmögna att ta hand om sitt eget barn faller de i fållan bland de redan sörjande.

En som inte sörjer, hon bryr sig faktiskt inte alls och är rädd för både sjukhus och sjukdomar heter Rose (Michèle Laroque) och är klädd i en rosa arbetsdräkt som skriker ”Se mig!” när hon levererar pizzor till Dr. Dusseldorf (Max Von Sydow) med kollegor. När Rose och Oscar flyktigt stöter ihop vid en trappa i sjukhusets korridorer så fattar den lille tycke för hennes svärande, hennes egensinne och hennes påstådda yrke som brottare. Han bestämmer sig för att exkludera alla från sitt liv förutom damen i rosa och gör det gällande att han från och med nu bara vill träffa och prata med henne. Och så börjar en kort men innehållsrik berättelse om Oscar och damen i rosa, där de båda kommer att kunna dra nytta av varandras egenheter och stora personligheter. Ibland är det nästan så att rummet inte räcker till för dem båda faktiskt.

”Oscar and the lady in pink” är skriven och regisserad av Eric-Emmanuel Schmitt och en del av en kvartett berättelser kring religion och tro, här är det både symboliskt och rakt på kristendomen som står i centrum. Berättelsen finns också som barnbok, utgiven i Sverige under namnet ”Oscar och den rosa damen”.

Schmitt håller sig inte helt och hållet till sin originaltext detaljmässigt men får ändå med de roliga andra barnen som också huserar på sjukhuset tillsammans med den något excentriske och annorlunda praktiserande Dr. Dusseldorf och hans regelstrikta sjuksköterska som jagar busiga ungar mest hela dagarna. Filmen rör sig också utanför sjukhusets väggar och hemma hos Rose utspelas ett mindre familjedrama i komedins tecken, med allvarligare undertoner, allt med avsikt att ingå i symbios tillsammans mot slutet av berättelsen. Det är i närheten av ”Amelié” gällande karaktärer men inte lika utstuderat vackert cinematografiskt. Utseendemässigt är ”Oscar and the lady in pink” en mörk historia med växlande ljuspunkter, precis det som behövs för att skapa en förståelse för det kritiska skeende som nog många med mig kommer vilja stöta bort till bakgrunden.

I framkant står Oscar och Rose’s relation och byggandet av den och det är en fantastiskt trevlig bekantskap som görs. För mig kändes det som om att jag lärde känna Oscar och att ett Hollywoodeskt avslut vore i sin rätta ordning. Realismen gör sig dock gällande på europeiskt vis ibland starka kontraster och fantiserade montage av både brottningsmatcher och annat spännande. De små symboliska detaljerna., de starka karaktärerna och manuset som behandlats lika skört som Oscar själv borgar för en omvälvande upplevelse som säkerligen kommer påverka varje levande själ som tittar.

”Oscar and the lady in pink” är en film som jag rekommenderar alla att se, har man ingen teve och ändå läser den här recensionen så rekommenderar jag barnboken. Franskt drama låter ju aldrig helkul för många och det är det inte heller. Däremot så är det här en film som berör, är helt uppenbar men ändå lyckas ta sig förbi de mest stålsatta ridåer av nonchalans och obryddhet. Helt enkelt en fantastisk film som plockar ytterligare poäng för Frankrike’s räkning som ett av världens bästa länder inom filmproduktion. Extra roligt såklart att se en fransktalande Max von Sydow i rollen som Dr. Dusseldorf, han sköter sig galant och har som uppgift att förmedla en av filmens mest slående repliker. Du kommer känna igen den när du ser filmen, för det kommer du väl att göra?