Ryan Gosling i dansant fight.

Metodiskt och välpresenterat men inte fulländat.


När Julians bror mördas kompliceras hans liv flerfaldigt. Tidigare har han i lugn och ro skött sina affärer under täckmantel på en populär kampsportsklubb. Men nu kräver hans mor (Kristin Scott-Thomas) en våldsam hämnd, vilket får Julian att korsa vägar med den elake polisen Chang (Vithaya Pansringarm). En man som ingen utmanar om man har lust att överleva. 

Nicolas Winding Refn fortsätter med sina personliga nyanser av just, personer. Från att ha gjort succé med Pusher och dess grova imponerande puls har han på senare tid saktat in och skapat en inverterad bild där känslor och miljöer spelar väldigt stor roll. Ljud, ljus och scenerier ställer karaktärernas tankar i fokus istället för att använda stora utageranden eller dialog. 

Det här är främst applicerbart på huvudrollen Julian som spelas av Ryan Gosling. De får ord han uttalar under den tid vi spenderar med honom på gatorna i Thailand är välriktade och sporadiska. Visst är det enkelt att förstå att Julian har problem, men vilka de är och varför känns mycket tolkningsbart, vilket inte riktigt mättar min nyfikenhet på personen. Han förblir, trots att jag följer honom både i samvetskval och aggressiva utfall, anonym och det är synd för det hade räckt med så lite för att bilda relationen. Men det finns, trots att det är snyggt framfört, inte riktigt där.

Only God Forgives BlurayFördelen med det tystlåtna är den kusliga stämningen som uppstår när man låter sig konsumeras av filmens metoder. Tittar man och lyssnar på allt så skapar det en känsla av åksjuka som är sällsynt, bara genom bilder, ljud och ljus. Winding Refn är en konstnär när det kommer till kritan och likt många av sina idoler som han nämner i det rätt personliga extramaterialet (värt en titt, definitivt) så lyckas han skapa filmer som är intressanta även om de inte är otroligt händelserika. Trots att Only God Forgives i mångt och mycket tycks gå på tomgång och inriktningslöst så förs handlingen framåt, skickligt. 

Jag gillar tystlåtna filmer som har en stundtals mäktig explosivitet och Only God Forgives passar därför min smak bra. Likt Fruit Chan, Kubrick, Hitchcock och Kurosawa så är det metodiskt och välpresenterat. Men inte lika omvälvande imponerande eller involverande som “mästarnas” filmer ännu, men för att vara en film med en mer kommersiellt inriktad skådespelare i huvudrollen och fortfarande en film tidigt i Winding Refns personligare process, riktigt bra, riktigt stark och verkligen sevärd. 

INGA KOMMENTARER