Off Screen DVD

Som en knytnäve i mellangärdet, på ett bra sätt.


Nederländske regissören Pieter Kuijpers har verkligen fått till stämningen i Off Screen, en typisk film som gör en så ledsen att man helst inte är ensam efteråt.

Det handlar om busschauffören John (Jan Decleir) som varit trogen i tjänst sen 36 år tillbaka och trots att han nu kan jobba halvtid mot full betalning hellre fortsätter köra hela veckor. Han är en lojal slitvarg som tar hand om akvariumet i fikarummet, men har inga egentliga vänner förutom fiskarna. Familjen har sen en tid undvikit honom, hans fru har flyttat ut och ingen vill hålla kontakten. John är förvirrad, men fortsätter sitt liv trots alla motgångar. Vad ska man göra?

John hittar fortsatt kamplusta till livet i hoppet om att han en dag ska få svar på alla de ingående och välformulerade brev han skrivit. Mottagare: Phillips Electronics. De har marknadsfört och sålt bredbilds-tv som inte uppfyller de önskningar konsumenterna har och John är en av dessa upprörda konsumenter. En dag på en ovanlig rutt i bussen så stannar John till efter vägen för att hjälpa en nödställd bilist. Bilisten kliver på bussen och till Johns stora förvåning visar det sig vara chefen för Phillips Bild & Ljud-avdelning Gerard Wesselinck. (Jeroen Krabbé) De två börjar samtala och de inleder den vänskapsrelation som en dag tvingar John att beväpnad rusa in på Phillips huvudkontor med avsikten att avslöja en enorm hemlighet som ingen kunde ha anat i förväg.

Halvt ett kidnappningsdrama med John som boven i bild och halvt en berättelse om ensamhet, utfrysning och ett ohjälpligt sinne som tycks kunna vandra hur långt som helst. Det är med ledsamhet jag följer utvecklingen i Off Screen som visar sig vara långt mer än jag kunnat ana. Jag trodde att det var ett kidnappningsdrama, punkt. Det är så mycket mer. Så mycket mer.

Personen John tar upp så mycket energi och är en sådan intensiv karaktär, oerhört välspelad av den då 59-årige Jan Decleir, att jag känner mig rakt av ledsen och väldigt otrygg när filmen är slut. Det är kraftfullt berättat, välfilmat och helt utan störande moment i berättandet. Ett skede i en persons liv ligger i fokus och det är verkligen storslaget. Konversationerna är smarta, tempot är lågt men inte så att det blir långtråkigt, många frågetecken fyller skärmen och de besvaras utan att förolämpa publikens intelligens, mycket lämnas outtalat men man förstår vad, varför och hur, även om det inte alltid känns rättvist och bra.

Det här är kanske typexemplet för filmer som hamnat i reabackarna på grund av att det inte är amerikanska produktioner, men från Hugo Heinens manus är allt välformulerat och med Kuijpers regi blir det enastående mystiskt. En annan anledning till att jag aldrig hört talas om Off Screen är kanske för att det är sällan någon rekommenderar filmer som gör vänner eller bekanta ledsna, men jag gör ändå till dig som läser den här texten. För det här är en film som du verkligen inte får missa om du fascineras av mänsklighetens bräcklighet och antar utmaningen att få känslan av en ordentlig knytnäve i solar plexus innan eftertexterna börjar rulla fram i mörkret.

INGA KOMMENTARER