Norma Rae Packshot DVD Sverige

En upplyftande film om kampen mot “The man”!


Stirra dig inte blind på fodralet till Norma Rae utan se till att läsa vad det står på baksidan istället, risken att man tänker “Fånig komedi” istället för “Facklig kamp i textilfabrik” är överhängande. Gör man det och skippar Norma Rae, ja då har man missat en väldigt bra film också.

Sally Fields tackade ja till att spela den utmanande och oglamourösa rollen som Norma Rae när Martin Ritt’s förstaval bland den tidens hetaste stjärnor tackat nej. Som tack fick hon möjligheten att storspela och ta Hollywood med storm, vinnandes alla de stora priserna och konstateras vara av det rätta virket, till skillnad från tiden innan då hon mest var ett sött ansikte med slank kropp.

Filmen inleds med en presentation av fabriken där bomullsdamm förstör lungor och maskiner helt saknar skyddsutrusning. Det är farligt, högljutt och ljuden spelar en marsch som får arbetarna att ovilligt orka fram till pension. Här arbetar Norma Rae tillsammans med ungefär 800 andra textilarbetare. De står utan rättigheter förutom kortare raster. Betalningen utgår per timme eller på ackord och det gäller att arbeta hårt och effektivt för att behålla sin anställning, det finns alltid någon yngre, någon snabbare som står redo vid portarna för att ta över.

När fackföreningsrepresentanten Reuben (Ron Leibman) kommer till samhället har han för avsikt att förändra situationen, förbättra förhållanden och sätta en käpp i hjulet för fabriksledningen som knappt har tillräckligt stora håvar för att samla in vinsten. Ingen vågar dock ställa sig bredvid honom förrän Norma Rae ser ljuset, tar kampen och blir en av de ledande frontfigurerna för en av många fackets finaste framgångshistorier. Norma blir en kraft att räkna med, men för att gynna den stora massan sätter hon sitt jobb och privatliv åt sidan och frågan är om hon inte tagit på sig mer ansvar än hon klarar av.

Norma Rae baseras på en verklig historia men använder flera eldsjälars kamp för att bli så intressant den bara kan. En film som är lika engagerande idag som när den kom för över trettio år sen, främst i den ekonomiska bergochdalbanan vi befinner oss i just nu, där varslen haglar och fackets inflytande än en gång testas gentemot besparingar och liknande ont. Det är en inspirerande berättelse som presenteras i huvudsak cirkulerandes kring den fackliga kampen om att accepteras, samtidigt som Norma Rae’s familjeliv givetvis redovisas och ger en liten romantisk och mer positiv glimt på sidan av.

Eftersom det är filmat med handkamera känns det modernt trots att det till utseendet märks att filmen har åren på nacken. Sally Fields skådespel är tidlöst och hon gör nästan på egen hand filmen till den engagerande historien den är. Till hjälp har hon också Ron Leibman och Beau Bridges (som är Jeff Bridges storebror) och de gör sitt till, dock hade det här inte varit samma film utan Fields som verkligen drar det tyngsta lasset med stort självförtroende. En snyggt packeterad insyn i det fackliga arbetet som verkligen var endast uppförsbacke med många starka scener som präglas av Martin Ritt’s socialt ansvarstagande som regissör.

Söker du efter en inspirerande film med en stark ledande kvinnlig huvudroll så rekommenderar jag verkligen Norma Rae. Jag tycker att det är en bättre film än till exempel Erin Brokovich, som har liknande tema, men de är även bra på olika sätt såklart. Se den här filmen, den engagerar, är snygg och känns trots det rätt gråa temat inte alls som något tråkigt. En film som uppmanar till solidaritet och rättvisa oavsett vem man är eller vad man gör, det är något som inte bara behövdes på sjuttiotalet utan är ofta en bristvara än idag!

INGA KOMMENTARER