New York Immigrant

    Marion Cotillard i New York Immigrant

    Det är långt från Polen till Manhattan.


    Regissören James Grays första val för manliga huvudroller torde vara Joaquin Phoenix då det här är deras fjärde film i lag. Tidigare framgångsrika med den mörka thrillern “We Own the Night”, en film som både fått stå ut med ris och ros. De två är också här ett bra team men utan den verkliga stjärnan; Marion Cotillard, så hade New York Immigrant kunnat vara vad som helst. För hon är verkligen något helt annat.

    New York ImmigrantCotillard spelar en av två polska systrar som under första världskriget flyr från kriget mot säkerheten på andra sidan Atlanten. Men vid ankomsten på Ellis Island så separeras systrarna då den yngre måste sättas i karantän medan den andra, Ewa, som vi kommer följa, slinker igenom passkontrollerna med hjälp av en stilig amerikan som gör en “god gärning”. Amerikanen Bruno (Joaquin Phoenix) hjälper också Ewa med arbete och bostad, vilket snart visar sig inte alls för något gott med sig då Ewa tvingas arbeta på Brunos teater, dit det uteslutande kommer män för att roa sig. Både själsligt och kroppsligt.

    New York Immigrant tar upp en intressant del av historien som man sällan får höra talas om i krigsdokumentärer eller andra överlevarhistorier. Vad hände sen? När den härliga friheten uppnåtts och kriget låg bakom en? Ewas öde är ett scenario bland miljoner andras och det är fängslande som en överlevarhistoria, likväl som en underdog-berättelse. Hon kämpar mot nya fiender för att rädda både sig själv och sin syster, upplever kärlek, en ny värld, ett nytt sätt och Marion Cotillard fångar det här magiskt bra, verkligen levandes rollen vilket ställer Joaquin Phoenix som också han är enorm i sin roll, i skuggan av hennes uppträdande.

    New York Immigrant är ett lågtempodrama där allt som händer verkligen har en impakt på personerna runtomkring. Personligheterna kommer fram och deras liv är nästan lika sköra som soldaterna på slagfältets där ett enda felsteg kan kosta dem livet, en känsla som ligger konstant i den tunga atmosfären. Inte alls en film för den som lustar efter något spexigt utan rakt tvärtom, det mesta här är dystert med de udda solstrålarna mellan molnen.

    Av de filmer jag sett från James Gray skulle jag vilja säga att det här är den allra bästa. Joaquin Phoenix och Cotillard är helt rätt i sina roller medan den tredje stjärnan på rollistan, Jeremy Renner som spelar magikern Orlando, sticker ut som en joker i en redan full lek. Det finns inte riktigt tillräckligt med plats för det Renner vill åstadkomma och han känns aldrig riktigt rätt i rollen, en nagel i ögat på mig och den enda del av den här annars väldigt lågmälda filmen som hade behövts tonas ned. För handlingen en mycket viktig del, men som jag önskar att han inte var så klämkäck emellanåt.

    Jag fångas av filmen som en titt in i en överlevandes kamp för friheten som de flesta tror är gratis, men som alltid kostar mest. Jag njuter av skådespelet från huvudrollerna och gläds av att på ett säkert avstånd kunna besöka det tidiga 1900-talets Manhattan för att där uppleva de lortiga gatorna, de trånga lägenheterna och de burdusa barerna och teatrarna. New York Immigrant känns övertygande verklig och filmens manus är starkt. Helt klart en film som fallit mellan stolarna i onödan och får du chansen att se den så gör det, det kommer du inte att ångra.