National Geographic går igenom djurens förflyttningar över savanner och världsdelar.


Alec Baldwin agerar speakerröst i National Geographics fyradelarsäventyr med djurens migreringar i fokus. Korta som långa strapatser avhandlas med minutiösa detaljer och en ibland nästan överdriven poetisk stämning. För när Baldwin drar iväg efter manus och målar upp den allra vackraste ordbild han förmår, så kan det kännas lite väl pålagt och dramatiserat utan anledning.

Fyra avsnitt på cirka 50 minuter styck (“Born to move, Need to breed, Feast or famine, Race to survive”) plus en uttömmande dokumentär som nästan fokuserar en minut på varje individuellt gruskorn som funnits med i serien.

Den tänkta publiken till den dokumentära filmen som finns på skiva tre, borde möjligen vara biologer eller naturvårdare. Förvisso väldigt intressant att se hur mikrochip med antenner fästs på Monarkfjärilarna som reser från Mexico till Kanada, men alldeles för detaljspecifikt för att det ska vara speciellt underhållande att titta på. National Geographic brukar ju kunna köra både lärorikt och underhållande, här går det tyvärr inte så bra med just det, informationen finns att tillgå, för den med tålamodet.

Men serien, de fyra avsnitten som egentligen är “Great migrations” är precis som vanligt när det gäller NG-produktioner mycket välgjort. Dramatiska scener blandas med harmoniska och vi följer djur i olika miljöer. Valar, sjöelefanter, elefanter, gnu’er och deras eviga fiender krokodilen och matbrist. Mest hänförande bildmässigt är Monarkfjärilarnas resa till Kanada och de knallröda krabborna som rör sig mot stranden på Julön för att para sig. En fest i färg och miljö.

Filmat från långa avstånd, korta avstånd, minimala avstånd och under och över vatten så har teamet här lyckats framställa en visuellt intressant upplevelse. Precis som med den tillhörande dokumentären så är själva ämnet inte det mest allmänt intressanta, frågorna som presenteras är: Varför migrerar vissa djur? Hur vet de var de ska? Hur hittar de hem? och inga egentliga svar ges förutom de uppenbara, nya fakta ska enligt texten på baksidan avslöjas, men eftersom jag inte vet vad de gamla fakta var så blir det svårt att bedöma.

Det är ett fascinerande ämne som behandlas med största respekt. Bitvis hänförande bitvis ganska tråkigt. Djurens intelligens berörs i det sista och näst sista avsnittet, som visar att elefanter, gnu’er och ja de flesta djur har empatiska förmågor för sin avkomma. Det är rörande bildmaterial som samlats och det är där Great migrations fungerar bäst – i avverkningen av de svagare i flocken – de som måste offras för artens överlevnad. Det skapar de starkaste minnesbilderna för publiken till Great migrations.

Precis som allt som National Geographics ger ut så är det här också sevärt, men det är inte det bästa. Filmtekniskt och berättarmässigt är det storslaget, vanliga knep används tillsammans med nya tekniska tillgångar, ämnet är dock lite för tradigt. Sevärt men inte ett måste.

INGA KOMMENTARER