Mysteriet i Mouthe (Poupoupidou)

En måstefilm för crimeälskare. Från kallaste Frankrike.


David Rosseau har precis anlänt till den kalla byn Mouthe när en kvinna hittas död begravd under ett tunt lager snö. Som den författare han är, inriktad på detektivromaner så ser han snabbt konstigheter i fallet när han får reda på att polisen klassificerat kvinnans död som ett självmord. Han ifrågasätter hela historien och börjar på eget bevåg rota i hennes förflutna, ett beslut som kommer visa sig innebära både vinster och förluster. Med hjälp av en ung polisman och ett antal väldokumenterade dagböcker som han “råkar hitta” börjar han lösa upp de knutar som slutligen lett till ortens största stjärna Candice Lecouer (Sophie Quinton) tragiska bortfall.

Poupoupidou (som är den gulligare originaltiteln) är en mysig, intensiv och spännande berättelse som leder oss gradvis närmre en sanning som verkligen blir livsviktig att få reda på. Jag känner mig lika investerad i sökandet som huvudrollsinnehavaren Jean-Paul Rouve, David Rosseau i filmen alltså. Han agerar sin roll väl från allra första stund. Det är bara under introduktionen som jag känner mig möjligt tveksam till huruvida alla de goda recensioner och höga betyg som Mysteriet i Mouthe har fått tidigare verkligen kunde stämma. Det tar inte lång tid innan jag är övertygad och inser att Mysteriet i Mouthe är en solklar film som verkligen måste ses.

Gérald Hustache-Mathieu (regi & manus) har i vanlig ordning anlitat Sophie Quinton, enligt hans tidigare filmer en favorit att ha med i rollistan. I Mysteriet i Mouthe tvekar hon inte en sekund innan hon kliver in i en roll som för mig kan likställas med mystiken kring inspirationskällan – Marilyn Monroe, och detta trots att hennes inblandning är på många sätt utmanande. Hennes identitet i rollen är den sökande kvinnan med svår lust att vara annorlunda och vem bättre att ta till sig som förebild än den ögonbrynshöjande presidentslukerskan som än idag finns bland 59:-‘s-postrarna i leksaksbutikerna. En odödlig kultperson återskapt i en välskriven dublett som möjligen blir än mer mystisk än originalet…

Det är inte bara för Marilyn Monroe-fantaster som Mysteriet i Mouthe fungerar, för den bitska och lustiga kriminalhistorien som utspelar sig på de få gator som erbjuds så är den envise och något excentriskt skapta författaren David Rosseau en riktig stjärna på att underhålla. Genom att sylta in sig i allt han inte har något med att göra blir han nageln i ögat både på de som faktiskt har något att dölja, men även för dem som försöker vara hjälpsamma. Något av en oturskorp i stil med Barton Fink (från Bröderna Coen) vars kvällar spenderas på ett ovanligt inrett hotellrum med bara väggarna och sin läsning som sällskap.

Regi, manus, bilderna och även musiken tycks falla perfekt i varandra i varje scen och både de små detaljerna och de mer handlingsdrivande större händelserna uppmärksammas utan att konkurrera ut varandra. Balansen mellan alla nödvändiga ingredienserna i filmmakeri som syns i Mysteriet i Mouthe är riktigt härlig, vilket ger ett väldigt gediget och enkelt berättande utan att för den delen bli förutsägbart eller ointressant. Det är rakt av motsatserna till det som erbjuds faktiskt.

INGA KOMMENTARER