Rhys Ifans som Mr Nice

Alla älskar en mysig knarklangare.


Mr. Nice, eller Howard Marks rättare sagt. En ung man med ambitioner som vinner en plats på Oxford och därmed löser sina framtidsproblem genom att knappt anstränga sig. I sin nya miljö upptäcker han något grönt, något brunt och något rökigt i ett studentrum. Någonting intressant som Howard verkligen fattar tycke för. Han startar en liten verksamhet, eftersom det finns överflöd och han inte kan röka allt själv – så börjar han langa hasch.

Affärerna blomstrar, tripparna avlöser varandra och Rhys Ifans vacklar runt som den långe, oborstade Howard. Efter att utbildat sig som lärare vid Oxford under ett haschuppehåll sätter sig tristessen i nerverna igen och han fortsätter arbeta med det han älskar. Att langa droger. Talangfull och smart som han är så lyckas han bygga ett mindre imperium med ett imponerande och osannolikt kontaktnät som involverar den engelska polisfalangen MI6, den irländska – droghatande – organisationen IRA och många fler, affärerna sträcker sig över haven ända ner till södra Pakistan. Samtidigt börjar uniformpolisen fundera vem den här Howard Marks är.

Så efter ett tag förvandlas Howard Marks till den minst lika charmige Mr. Nice, en brottsling som alla älskar – med tre barn hemma – tillsammans med en fru som är lika mycket medhjälpare som balans till familjemannen. Han försöker köra Svensson-racet, men drogerna finns i blodet, både bokstavligt och genetiskt. En ål som slingrar sig ur polisens grepp gång på gång och fortsätter obevekligt röra sig mot nya erövringar.

Mr Nice DVDHoward Marks, Mr. Nice, är en riktig person. Det är svårt att tro det när jag tittar på den här biografiska filmen om en knarklangare som sägs ha skött runt 10% av hela världens haschhandel vid en punkt. Fängelset, Asien, Wales, Irland, England, allt redovisas med glimten i ögat, jag har aldrig känt så starkt för en faktisk brottsling någon gång.

Rhys Ifans står inför det svåra uppdraget att spela upp Howard Marks liv och göra det enligt verklighetens regler. Som tur är för honom vet nog inte någon majoritet hur Howard Marks beter sig privat eller ens publikt, så karaktären blir nog vad han gör den till – och jag måste säga att han gör den till en riktig mysfarbror. Med ett tvångsmässigt droglangarkomplex.

Att det är en så pass avskydd typ av människa vars liv vi bevittnar gör ”Mr. Nice” till en motsatsernas film. Det är inte ofta man hejar på knarklangarna och tycker att polisen borde backa, speciellt inte i verklighetsbaserade berättelser. Gangstergenren brukar åstadkomma det här men då oftast med i en fiktiv verklighet där vi vet att det är ok att mörda och allt sådant där. Se Gudfadern.

Nu mördar ju inte Howard Marks någon i den här filmen, jag vet inte om han kan lägga till mord i sitt digra CV men jag tror inte det. Hur som helst så har denna knarklangare lyckosamt införskaffat sig en kultstatus som den snälle boven. Ingen verkar tänka på att om en person sköter en tiondel av haschdistributionen i världen, så förstör denne också potentiellt livet för väldigt många. Jag tycker inte om att peka finger och moralisera, men en viss kritik mot ämnet vill ändå inkludera i den här texten. Så då var det gjort.

Trots det olustiga ämnet så är Mr. Nice – både berättarmässigt, manusmässigt och cinematografiskt en riktigt härlig film. Den bjuder på spänning, humor och färgstarka karaktärer i ett England som annars aldrig varit gråare. Brottslingar från alla länder arbetar tillsammans i någon slags lyckofabrik av omåttliga framgångar och pengarna strömmar in lika snabbt som de strömmar ut, men alla tycks nästan lika fattiga ändå.
Vi följer Mr. Nice i sina förehavanden både privat och i affärer och det är ungefär samma mängd improvisation som styr båda instanserna. Den plan som finns verkar tunn, men det fungerar ändå. Spänningen i Mr. Nice ligger främst i att få veta om han någonsin åker fast, eller om det är en överdos, en rival eller något annat som blir fallet för denna själviska Robin Hood-typ.

Min absoluta favorit under hela filmen blir dock inte Mr. Nice (Rhys Ifans) utan jag fastnar för bindgalne IRA-mannen Jim McCAnn (David Thewlis som oftast nu syns med i Harry Potter filmerna). Här är han fantastiskt bra och skapar inte bara en utan två – tre riktigt underhållande scener tillsammans med Rhys Ifans, men också själv. Det är en ordentligt vrickad roll han tilldelats och skådespelaren hittar IRA-mannen som vi hittar ner i våra egna fickor med händerna. Blickarna fokuseras såklart mest på Rhys Ifans som Mr. Nice och även där visas det prov på kompetens att skapa människor av manus. Inte en sekund misstror jag Ifans som Mr. Nice och skulle jag se Howard Marks någon gång vore han nog inte lika duktig i rollen som sig själv som Ifans är.

Bernard Rose, som regisserat och skrivit Mr. Nice kan nu nöjt luta sig tillbaka och ta in hyllningarna, det är en bra film han fått ihop här. Som påminner om många väldigt framgångsrika filmer sen tidigare men ändå behåller sin alldeles egna berättarform och stil. Bara den som moraliserar mer än mig kan bli missnöjd med den här filmen.

INGA KOMMENTARER