Montenegro eller Pärlor och svin

Tokigt svensk-jugoslaviskt samarbete.


Jag kan tänka mig att försäljningen av den här dvd’n mycket baseras på hur nyfikna vi är på att se konstiga svenska filmer. Och såklart den dildo-beväpnade pansarvagnen på framsidan av fodralet… Montenegro – eller Pärlor och svin som den också kan kallas (tydligen?) är ett gott exempel på hur våra landsmän kunde ta ut svängarna och (men inte för att) reta den amerikanska censuren. Montenegro gick på export till över 50 länder men är ändå en film som det sällan pratas om, trots att både Lasse Åberg och Per Oscarsson ställt upp i Bo Jonsson’s kanske mest vågade projekt! (Han som tillsammans med Lasse Åberg skakat fram alla Sällskapsresanfilmerna.)

Filmen handlar om den uttråkade, amerikanska hemmafrugan Marilyn (Susan Anspach) som efter att ha satt eld på sängen innan sängdags, ätit upp hela kvällsmiddagen själv och försökt förgifta familjens hund (dock under inrådan om att den inte ska äta giftet) får en möjlighet att byta ut tristessen med nya bekantskaper på en exotisk svartklubb. Zanzi-bar.

En skitig oas där sprit, prostituerade och vilda europeér slåss om den lilla uppmärksamhet de kan få, alltså ett perfekt tillhåll för en lyxhustru som tror sig missa viktiga delar av ett liv som kunde vara mer spännande. Vi följer Marilyn från det moderna åttiotalshemmet till den undre världen där du sonika kan räkna med att bli knivhuggen i pannan eller att folk har sex i sängen bredvid dig när du vaknar. Ingenting är förutsägbart på Zanzi-bar – där männen slåss med spadar medan kvinnorna övar exotisk dans mot dildo-beväpnade leksakspansarvagnar.

Montenegro är ett spännande europeiskt samarbete mellan Sverige och Jugoslavien, talet är på engelska och skådespelarna av blandade nationaliteter. Spänningshalten ligger i det oväntade och det är ohyggligt svårt att ta något för givet, det bästa sättet att se Montenegro är att bara flyta med. Det är verkligen så att det ena leder till det andra och trots att det mesta styrs på det här sättet så känns det som om Marilyn vandrar en naturlig väg mot självinsikten. Frågan är om det är resan eller insikten som är det viktiga i Montenegro, det verkar som om att de båda slåss väldigt om att vara fokuset. Hur som helst så rör de sig i takt och det ges utrymme både för spektakel och eftertanke, även om spektaklet är det som lättast skapar tydliga minnesbilder.

En film du kan se för det nakna och konstiga. För att se svenska kändisar i märkliga sammanhang. (Främst Per Oscarsson och Erland Josephson som Marilyns man och även Lasse Åberg som förmodligen gör Bo Jonsson en tjänst och spelar en obetydligt liten roll.) Eller så kan du se den för att uppleva hur det kan ha varit för en amerikanska som suttit av för mycket tid i huset på Lidingö och nu bara måste uppleva lite äkta spänning. Oavsett din anledning så tror jag att du kommer hitta något att antingen garva eller förvånas över, vilket måste ha varit den inledande idén till den här skogstokiga filmen…

INGA KOMMENTARER