Brad Pitt i Moneyball

Baseball och matematik går hand i hand.


Billy Beane (Brad Pitt) misslyckades med sin egen baseballkarriär och började som talangscout efter att harvat några år utan framgång. Idag är han General manager för Oakland Athletics, ett lag som har problem att konkurrera mot de stora aktörerna med i alla fall tredubbla säsongsbudgetar. Efter att Billy’s lag, tränat av Art (Philip Semour Hoffman) ytterligare fallit på mållinjen så tar Billy’s tålamod slut. Något nytt måste introduceras för att få upp laget på vinnarpallen, och slumpen ger honom en chans att prova något helt nytt när han stöter på unge ekonomistudenten Peter Brand, en spoling i branschen med ett annorlunda tankesätt.

Genom att inte bara gå efter storspelare och istället förlita spelarrekrytering på statistiska fakta börja så Billy och Peter bygga ett lag. Deras nya idé ställs snabbt åt sidan av alla erfarna spelarscouter och matchkritiker som ett koncept dömt att misslyckas, inte ens lagets tränare följer den tight utstakade planen – förrän han blir tvungen, och laget börjar vinna.

Matematik, statistik och baseball är tre ingredienser i en film som vanligtvis får mig att hellre försöka väja för snöflingor när jag åker (inte kör) buss än titta stoppa i min blurayspelare. Sporten känns väldigt tråkig även om den garanterar stilstudier med slowmotion och effektiva sportscener där tår spänner ut senorna till max för att hinna först till basplattor. Matematik är ett av mina sämsta ämnen och jag fattar ingenting och sen statistiken – ja, ungefär lika lovande som matten…

Tre ingredienser som istället får mig att vilja titta på en film som Moneyball heter Brad Pitt, Jonah Hill och Phillip Seymour Hoffman. Tre skådespelare som på sina egna sätt skapat sig plats bland favoriterna, den enda som tar ut svängarna här från sitt vanliga tugg är Jonah Hill, även om han drar ihop nacken mer än vanligt i de mest trängda scenerna – vi slipper helt och hållet ungdomsfilmen/komedierna han fastnat i och de tre rollerna fungerar galant. Främst står Pitt/Hill i form av radarparet, underdogsen som utmanar den traditionella och vidskepliga baseballvärlden.

Moneyball (bluray)Glad är jag att de tre senare ingredienserna fick mig att se filmen, en väldigt medryckande berättelse vars historia trots sin helylleamerikanska touch ändå inte är alltför typiskt skapt. Bennett Miller (regi) har lyckats skapa en närgången kamp mot klockan med skapligt konventionella metoder där vi alltid befinner oss i rummet. Filmen nominerades för sex Oscars, bland annat för bästa film, vilket känns försvarbart då det faktiskt, trots alla tråkiga ingredienser är en sevärd film, som tur är vann den inte och hamnade i skuggan av The artist med alla andra. Även Brad Pitt och Jonah Hill nominerades, inte heller de vann – där hade det dock varit väldigt spännande att se Jonah Hill vinna för bästa biroll över ett motstånd av uteslutande män som är nästan dubbla hans ålder…

Åter till filmen, väck med Oscars… Baseball och drama är det som står i fokus och matematiken hamnar tack och lov mer på sidan av. Goda skådespelarinsatser och en snygg film som presenteras väldigt bra på bluray. Extramaterialet ger mersmaken det som behövs med allt från Brad Pitt fnittrandes i fem minuter till hur filmen blev till från originalet, en bok skriven av Michael Lewis.

Sevärd om du gillar amerikanskt drama som ger en nöjdhetskänsla när allt är över, det blir aldrig riktigt spännande (främst beroende på sportens minimala existens här jämfört med USA) men aldrig heller tråkigt. Ett typiskt medelbetyg med stort plus i kanten för porträtteringen av sporten och skådespelarinsatserna. Trots att det är bra så tror jag inte att Moneyball kommer bli ihågkommen mycket mer än filmer som Drömmarnas fält, även fast det är en välberättad handling i snygg förpackning. Den som lever får se…

INGA KOMMENTARER