Helen Hunt & John Hawkes i Mitt Längtande Hjärta

Om Mark O’Brien, min nya idol.


Mark O’Brien föddes sommaren 1949 och levde sina första sex år som vilken vanlig pojke som helst, tills dess att han en kväll fick ont i magen. Hans föräldrar skjutsade honom till sjukhuset där det konstaterades att Mark drabbats av polio, ett för de flesta överkomligt sjukdomstillstånd – men för Mark en absolut katastrof. Han föll i koma och vaknade senare orörlig från halsen nedåt. Hela Marks muskelsystem slogs ut och det enda han nu var kapabel till på egen hand var att tala och vrida på huvudet ungefär nittio grader.

Ett dråpslag för en ung pojke som varje morgon (enligt sina egna minnen i Jessica Yu’s Breathing Lessons) vaknade ivrig inför dagens äventyr, att få springa, hoppa och upptäcka. Nu såg han världen från en underlägsen vinkel, liggandes i en otymplig järnlunga vilken han endast kunde undslippa med hjälp av assistenter, några få timmar då och då.

Mark tog sig trots sina enorma hinder någonstans i världen och studerade flitigt för att nå dit. Att följa pojkdrömmen och bli brandman var uteslutet, men med hjälp av en pinne som han styrde med munnen kunde han skriva på sin dator, vända blad i böcker och det fanns det ändå möjligheter. Han blev så småningom journalist och poet.

Från Marks omtalade och uppskattade artikel On Seeing A Sex Surrogate, som handlar om hur Mark träffade sexspecialisten Cheryl och under ett antal möten utforskade sin sexualitet samtidigt som moraliska dilemman och religiösa normer utmanades har nu filmen Mitt Längtande Hjärta vuxit. Den första spelfilmen om Marks liv med en gedigen rollista fylld av skådespelare som Helen Hunt, William H. Macy och i rollen som Mark; John Hawkes, ohyggligt övertygande.

Men Mitt Längtande Hjärta är en klen tröst för den som söker efter en biografiskt sannare bild av Mark O’Briens liv. Då rekommenderar jag hellre Breathing Lessons: The Life and Work of Mark O’Brien av Jessica Yu, en fyrtiominuters Oscarvinnande dokumentär med Mark i huvudrollen som berättare. Eller just för ämnet som den här filmen handlar om, artikeln i sin helhet som finns på The Suns hemsida.

The Sessions BDFör trots att hans dikter, hans journalistiska arbete och att porträtteringen av Hawkes är riktigt underbar (från den krökta ryggen till den nästan identiska rösten) så saknas det ganska mycket. Bland annat har det utelämnats mycket oglamourösa detaljer och avrundningen är jämfört med artikeln mindre rättfram, precis som hela filmen är en vaniljkopia av hans starka uttryckssätt. Slutet känns överdrivet romantiskt och det förstår jag varför och det “varför” invänder jag inte emot, inte heller att Mark O’Brien ställs i ett ljusare ljus än han kanske levde i, men det ger ändå en viss känsla av att det inte är “den riktiga” berättelsen jag får ta del av.

Intresset för mannen i järnlungan väcks effektivt och karaktären Mark O’Brien, med den vitsiga humorn, den ickefungerande men lustande kroppen och det utmanande intellektet kommer fram trots att det är en invecklad uppgift. Med hjälp av William H. Macy som en rock-n-rollpräst för att ge moraliska råd och sexsurrogaten Cheryl, spelad av Helen Hunt (som gör en paradroll både i och utan kläder) för utforskandet av en i samhället dold sexualitet så skapas det många väldigt trevliga och ovanliga scener. Det lutar alltid åt det positiva, det mer komiska och självreflektiva och det är helt rätt väg att gå även om det behövs offras något i realism här och där.

Gillar du romantiska filmer, inspirerande personligheter och känner att det mesta redan tröttat ut dig så tror jag att Mitt Längtande Hjärta kan vara det du behöver. Det ser ut som en standardkomisk struntfilm sett till fodralet, men den har mycket mer än så att erbjuda och förtjänar definitivt inte att bli dömd på förhand.

INGA KOMMENTARER