Säpop
© Sveriges Television AB

Både fantastiskt bra och bedrövligt dåligt.


Andres Lokko sågade Säpop vid fotknölarna efter det första avsnittet 2004 och sade då att det här musikmagasinsprogrammet “saknade existensberättigande”. Artikeln ligger kvar på nätet här. Jag förstår Lokko och det han skriver, just då, för 11 år sedan.

Men nu har tiden gått och den satiriska/ironiska generationen har växt till en brist på det material som vi vande oss med på televisionen. Det finns inte längre några jämlikar med Killinggänget där också Andres Lokko var en betydande person, eller Varanteatern, tv-serien SMASH, Jonas Gardells äventyr och mycket annat som benämns som delar av den ironiska tv-generationen. Idag är det folk som lagar mat, dansar och springer hinderbana på tv, amerikanska serier går före de svenska och musikprogram med presentatörer som listar musikvideos, ja det finns det såklart inga. MTV har ju inte ens överlevt.

Så det är kanske inte så konstigt att Säpop känns som ett vattenhål i öknen för mig, en bakåtsträvare som likt många andra saknar ungdomens tv, oavsett om det var dåligt eller inte. Kanske finner jag Säpop underhållande för att jag inte har något att greppa tag i väntan på säsong 2 av Morran och Tobias, kanske har tiden varit snäll mot programmet? Vilket som stämmer det vet jag inte, men jag tycker ändå att det här är rätt intressant.

Serien är ett musikmagasin på åtta avsnitt där Josefin Sundström i en naivt förförisk roll som Topsy intervjuar kändisar och listar musik. Det fiktiva magasinet med verkliga gästartister och intervjuer är inbakat i ett skådespelat drama bakom scenen där Henrik Dorsin, här inte ännu ett känt namn i de svenska hemmen, lever rövare som bildproducent, finansiär, otrevlig publik med mera. Idén är annorlunda, artisterna spelar live i studion och stämningen är minst sagt udda. Det finns gott om tankevurpor och dåliga idéer i programmet men överlag så väger det positiva över de negativa. Även om det oftast är en jämn kamp.

Jag anar att den här rekommendationen kommer gå obemärkt förbi men jag tycker att alla som växt upp under 80- och 90-talet ska ha sett i alla fall ett avsnitt av Säpop. Se vad Henrik Dorsin gjorde då, innan han blev folkets man, se också Josefin Sundström som den underligt förföriska Topysy och lyssna på lite musik som glömts och gömts. Förutom The Mo’s Nostalgia Locomotive som i avsnitt 7 är en absolut höjdpunkt. Den håller än.

Klicka här för att titta på Säpop i det Öppna Arkivet.

Ett litet smakprov från Youtube: