Merlin

Drakar, trollkarlar, Excalibur och den heliga graal. Plus mycket, mycket mer.


Så var det dags att återigen bekanta sig med Sam Neill iklädd rollen som trollkarlen Merlin, en man som vänder sig mot sin skapare för att tjäna världens utveckling istället för det ”gamla”.

Merlin föddes samma dag som hans mor avled och var då en produkt av magin från Drottning Mab (Miranda Richardson), hon behövde en stark trollkarl som kunde återvinna det inflytande som gled ur händerna på ”det gamla” sättet där magi och fantasivarelser förblev verkliga, så hon använde Merlins mor som container. Om människor glömmer bort dessa sagornas väsen så skulle de upphöra att existera.

Till Drottning Mab’s förtret så uppfostrades Merlin av en godhjärtad kvinna vid namn Ambrosia, hon lärde honom om godhet och barmhärtighet så gott hon kunde och Merlin växte upp i ett tryggt hem. När Merlin för första gången skulle komma att använda magi spontant var det dock avtalat att det var Drottning Mabs tur vid katedern. En plan som gick i stöpet och istället för en allierad supertrollkarl hade hon skapat sin egen nemesis, som snart vänt sig emot henne och hennes mörka planer.

Merlin kom att bli den goda trollkarl som är lika restriktiv med sin magi som Gandalf i Sagan om ringen. Som en mix av väsen och människa väljer han den mänskliga vägen. Det är ingen lätt uppgift när allt blir så mycket enklare med magi. Precis som vid hans första magiska möte, som resulterade i att han väckte Drottning Mabs intresse igen, så figurerar en kvinna vid namn Nimue också den andra gången han viftar med händerna, båda gångerna räddar han Nimue (Isabella Rossellini) från säker död. Hon kommer bli Merlins hjärtevän och att styra upp en rasande värld med krig och missnöje blir hans mål för att de ska kunna leva i lugn och ro i gammeldagarna. Plus att han verkar vara den rastlösa typen den där Merlin.

Merlin är från början en tv-serie på tre avsnitt på ungefär fyrtio minuter styck och blir således ungefärliga 2½ timmarna lång i filmversionen. Allt är ihopklippt till en enda lång berättelse och under den tid det rullar så hinner det hända massvis av viktiga saker. I en recension vore det väldigt oschysst att redovisa för allihopa eftersom det inte skulle finnas någon mening med det hela för dig då, så jag fokuserar mig på vilka det är som syns i bild istället och hur det ser ut.

Martin Short är en av mina (och många andras) favoriter i Merlin, han spelar en gnomem Frik som arbetar åt Drottning Mab, han och Morgan Le Fay (Helena Bonham Carter) kommer umgås väldigt mycket till både Kung Arthur (Paul Curran) och Merlins (Sam Neill’s) förtret. Ytterligare stora namn som finns med i bild är Rutger Hauer som skymtar förbi under filmens mitt som den halvgalne kungen Vortigern, ett karaktärsdrag som alla kungar tycks leva med under den här tiden. Ja, kanske inte James Earl Jones då som ”bergskungen” men Kung Constant åkte på en däng spelad av John Gielgud. Inte att glömma andra redan nämnda Isabella Rossellini som får stå för de mest romantiskt lagda bitarna och Lena Headey som snärjer både den ena legenden efter den andra. Ett fullpackad kändisäventyr med Sam Neill i spetsen alltså, stjärnstatusen är inget att oroa sig för.

Hur har specialeffekterna hållit sig med tidens gång i Merlin då? Jag såg den här serien/filmen när jag var hyfsat ung och var då mycket imponerad av drakar och Frik’s (Short’s) små konster och sådant. Det mesta står klart som godkänt även idag, lite överseende krävs alltid för en produktion som är över tio år gammal. Oturligt nog slås de hårdaste slagen i det här avseendet alla mot filmens senare timme, där det gasas på lite och speciellt i slutscenen, där effekterna känns närmare trettio år gamla idag. Ändå, lägg på mer överseende för en ändå väldigt töntig avrundning på en lång och ihärdigt klenodintroducerande historia, lyckas man inte med det så kan sentimentaliteten förgöra hela filmen på bara dryga minutrarna i slutet.

Det är inte slutet som räknas i Merlin, det är resan. Givetvis kommer det avslutas på ett rosafluffigt vis och det vet vi alla om, det syns att det här inte är en mörk produktion utan ett äventyr som siktar mot stjärnorna. Jag kunde inte minnas att det var fullt så jobbigt som det var, något som levererade en bitter eftersmak.

Jag är fortfarande imponerade av Merlin, fast utan att känna mig lika hänförd som jag blev i unga år. Det är lätt att plocka fram telefonen och börja pilla i de segaste transportsträckorna och mest episkt sökande monologerna. Många bildsekvenser är närmast skrämmande dåliga, det märks helst i ett par scener där Drottning Mab gör något riktigt elakt eller svärmar för någon som hon hoppas manipulera. Inte sällan klipps hennes huvud av på hälften och vi kan bara se hennes näsa och uppåt och det här är ett återkommande problem med bilderna, inte alltid särskilt genomtänkt och välutfört på nära håll. Däremot finns det gott om sceniska stora utomhusbilder både med och utan människor i bild, alla mycket trevliga att titta på.

I övrigt svårt att bedöma 2½ timmar äventyrsfilm då det finns så otroligt mycket att berömma och klanka ned på. Kostymerier och smink är riktigt snyggt om möjligen något simpelt. Trollkarlen Merlins beklädnad verkar hämtad från en annan tidsperiod än de andras, det finns alltid dem som har en egen stil dock. Magin är magisk, soldaterna och kungarna metodiska och läkarna så teoretiska att Sir Lancelot (Japp, han är med också) nästa hinner avlida innan han får hjälp trots att de står direkt bredvid. Humorn finns med, både slapstick (Tack Martin Short) och av en något mörkare typ. Kärlek, sorg, misär, kidnappningar, våldtäkter, otrohet, griffons, bi-attacker, familjetragedier, svärd i stenar, drakar och Drottning Mabs hiskeliga men ändå märkligt sexiga röst – ja listan kan göras oändlig och det är därför Merlin fortfarande fungerar.

Det är omöjligt att inte tycka om något som enklast kan liknas med en världskarta fylld med en miljon nålar. (En sån där karta som många har för att visa på att de rest och upplevt. Världsvanekartor…) Så det är bara att se den igen, eller för första gången. Förstagångstittare har mest att hämta.

INGA KOMMENTARER