Men Seeking Women DVD

Will Ferrell’s filmdebut är en riktigt trist sak.


De tre vännerna Al, Les och Nick föddes på samma dag och har varit bästa kompisar sen dess. När de tillsammans firar sin 33:e födelsedag på det gamla vanliga sättet, genom att bli nobbade av en lång rad kvinnor på nattklubb så föds iden om en vadslagning ur desperationen. Ett vad som går ut på att den som först skaffar sig en flickvän och bor tillsammans med henne i tre månader vinner en prispott av deras gemensamma pengar. En rejäl motivationshöjare för tre panka losers, som sätter igång en hetsjakt i dating.

Den enda anledningen till att jag sett Men Seeking Women är för att Will Ferrell är en av klipdockorna på omslaget, som för övrigt är vidrigt fult. Det är Ferrell’s debutfilm och det kan ju alltid vara spännande att se var det hela började. Men i det här fallet, inte så mycket.

Att Jim Milio (som regisserat och skrivit manus) gick vidare från komedi till att producera dokumentärprogram och tv-serier (senast om den omöjligt populära om Hundviskaren Cesar Millan) förvånar mig inte, då hans känsla för att skapa en fartfylld och rolig film, vilket väl måste ha varit tanken här, är lika med noll. Den enda anledningen till att jag fortsätter titta efter att datingspelet inletts efter en närmast möglig inledning är i hoppet om att Ferrell ska visa prov på någon form av galet beteende som han sen skulle bli känd för, via A Night at the Roxbury, SNL och så vidare. Men det händer inte.

Istället så fortsätter spelet att tugga på i ett sanslöst segt tempo där det förvisso kan tyckas underhållande med en del av relationsbitarna som presenteras, men där de flesta skämten hinner täckas av damm innan de är färdiglevererade. De två andra aktörerna Anthony Palermo som Nick och Grant Shaud i rollen som Les, den pådrivande kraften är tillika halvdana tråkmånsar. Kvinnorna framställs som krävande svårförstådda ha-maskiner med antingen dåligt självförtroende eller tvivelaktiga motiv, bland annat i ett påskmustigt äktenskapsbrott som tas inte ett, inte två utan tre steg för långt. Undantaget till regeln ses i Nia Vardalos som de flesta nog känner igen från Mitt Stora Feta Grekiska Bröllop. Hon spelar affärskvinnan Iris och är den enda i filmen som får mig att småle.

Jag tycker att det är rätt intressant hur dessa tre herrar i stort sett målas upp som om att de varit singlar i 33 år, för att bara på några dagar styra upp träffar med kvinnor så fort det handlar om pengar. De blir inga spegelbilder av Don Juan direkt, utan kämpar hårt. Men frågan kvarstår, varför tog det så lång tid för dem att inse att det inte är en lätt sak att charmera kvinnor, det är en balansgång där de flesta ramlar av linan minst femtio gånger innan de håller sig kvar. Detsamma gäller för kvinnor som söker män. Bagatelliseringen av parbildningen ligger inte ”Men Seeking Women” i fatet, tvärtom – det är alldeles för enkelt med allting och utmaningar som skapar dramatik, det erbjuds det noll av.

Men min upplevelse av den här filmen är dock ungefär vad jag trodde. Jag betalade tio riksdaler för dvd’n på Röda Korset och de pengarna går ju till något bra medan jag sitter här och skriver om det. Mer än tio kronor tycker jag absolut inte att någon ska betala för den här filmen, för den är knappt värd det. Hyfsat trevligt att se var Will Ferrell började men annars en grådassig samling unkna skämt som varken presenteras snyggt eller i ett tempo som håller en vaken. Jag somnade faktiskt när det var mindre än fem minuter kvar av filmen och fick spola tillbaka för att se hur det hela slutar. Inte omvälvande…. Med det sagt kanske det är enklare att förstå ungefär hur tråkigt detta är.

INGA KOMMENTARER