Mara Njutafilms packshot DVD

Psykologisk skräck med en släng av mysticism.


Mina förväntningar har sänkts direkt efter att jag läst “Svenska glamourmodellen i sin första filmroll” på omslaget till Mara, skrivet som om det vore något positivt. Historiskt sett brukar ju steget modell – skådespel vara riktigt stort och svårt, å andra sidan ger det en hint om att det definitivt kommer visas bröst, vilket lindrar smärtan för många om det inte riktigt fungerar i övrigt.

Tjejen som tar steget från stillbilder till de rörliga heter Angelica Jansson och är för mig sen tidigare helt okänd. Jag hade nöjet att besöka Angelica’s hemsida, och visst – hon är en söt modell som verkar ha koll på hur man gör sig bra på bild. (Vad vet jag om det? Ingenting, hon är söt.) Men i de rörliga bilderna (Mara) så verkar det inte riktigt fullt så naturligt – och även om Jansson är bäst i Mara så säger det väldigt lite om hur bra filmen är, snarare tvärtom.

I Mara följer vi Jenny (Angelica Jansson) som plågas av minnen från sin barndom, då hon bevittnade ett brutalt mord i hemmets kök. Kärnfamiljen splittrades och Jenny flyttades till att bo på annan ort. Nu, i vuxen ålder har Jenny bestämt sig för att konfrontera den rädsla som följt henne hela livet och göra bot genom att hoppa ner i lejonkulan, hon ska tillsammans med en grupp vänner återvända till huset… …för att festa lite. Knappt hinner ungdomarna bli lagomt smådruckna innan det börjar hända underliga saker i och omkring huset. Frågan är om det är någon på ut eller insidan som oroar? Mycket ska hända innan vi får reda på sanningen.

Det låter ungefär som vilken slasher som helst va? Det är det inte. Eller inte riktigt i alla fall. För de tre manus och regiansvariga herrarna (Jacob Kondrup, Fredrik Hedberg & Åke Gustafsson med lite hjälp av Pidde Andersson) har lagt en annorlunda vinkling på genren. Även om det i sig är en genrefilm på B-sidan som jag misstänker att Roger Corman stolt skulle kunna stå bakom. Nu är det inte amerikansk b-film det handlar om utan svenskt i svenskt idylliska miljöer med låg budget och begränsade resurser, det är en oerhörd stor skillnad. Mara är inspelad under sju hektiska dagar enligt extramaterialet, det är minst sagt hektiskt (!) och rätt så beundransvärt. Men jag kan inte låta bli att undra om det inte hade varit bättre att bara göra en enkel slasher eller skräckis rakt av, för att i alla fall blidka publiken. Som ju oftast är det genrefilm handlar om, uppstyltat efter normer och förväntningar för att införliva förväntningar och vara underhållande.

Istället så blandas det in en rätt svår psykologisk handling i det enkla och med medlen till hands, den korta inspelningstiden, den korta speltiden, debutantskådespelare med mera så blir resultatet hackigt och inte alls så omvälvande som förmodligen var tanken. Det jag finner tillräckligt intressant för att ens orka avsluta Mara med båda ögonen öppna är stilen med vilken det är filmat. Lite småpanoreringar, snyggt och naturligt i stil med filmens väldigt långsamma takt att öka spänning. I vissa moment rätt kusligt, men oftast saboterat av ett segt berättat manus som verkligen inte lyckas engagera.

Mara är i stora drag en uppvisningsfilm för det nystartade Filmkoncept Scandinavia som debuterar med Mara. Att de lyckats spela in den här filmen på ynka sju dagar förtjänar en applåd. Men filmen i sig, förutom att den är relativt snygg, är ingenting jag rekommenderar så länge man inte bara konsumerar skräckfilm av olika slag, där de svenska filmerna (se Marianne till exempel) är rätt så ovanliga och oftast riktigt dåliga. Mara går att ses men den utmärker sig inte som något speciellt varken i blodsspillan, spänning, skräck eller karaktärer. Ytligheten i skådespelet är genomgående och väldigt tröttsamt att lyssna till. Bakgrundshistorien köper jag, den psykologiska inblandningen är intressant och hjälper filmens stämning som är helt ok, men det är inte utfört på ett sätt som gör att jag tycker om att titta på det. Hade Mara varit en bok hade jag nog tyckt bättre om den, plus att jag hade sluppit titta på ytterligare en dryg nakenscen som bara finns med för att det ska vara med nakenscener.

En film som passar överkonsumerande skräckfantaster med hög toleransnivå för dåliga filmer. Stort plus för allt extramaterial som ligger med på dvd’n, där Bakom kulisserna verkligen är nära på och utan hämningar (mer naket där än i hela filmen tror jag) men förutom det också intressant för den som gillar att se hur en film blivit till. En intervju med filmens stjärna på Gotland, även det första mötet med Angelica innan hon fått rollen samt trailer. Ovanligt mycket gott alltså.

INGA KOMMENTARER