Mama

Galant från en skrämmande kortfilm.


Skräckfilm har känts mindre spännande än mellanmjölk på sistonde och jag vet inte om det är för att jag tittar på för många, eller om genreformlerna har blivit viktigare än engagemang hos filmskapare. Klassiskt vore att säga att “Det var bättre förr”. Men jag är inte helt säker på att det var det. Det verkar dock som om att det stående inte är att skapa något vettigt, utan att få betalt för bedrifter som redan spelat ut sin roll. Blod och mord drar publik precis som det alltid gjort och filmer blir snackisar på grund av det. Men så snart mer blod och fler mord annonseras i nästa film så samlas vi där, ivriga att låta våra hjärnor fyllas av meningslöshetens bittra smak. Och visst är det väl så, att skräckfilmer nuförtiden sällan innehåller någonting annat än filmens motsvarighet till snabbnudlar? Utfyllnad i väntan på ett riktigt mål mat.

Så jag är tacksam att Guillermo del Toro såg kortfilmen från 2008 med samma namn och tyckte att det vore fantastiskt om den kunde översättas till en spelfilm. Sagt och gjort så skrevs manuset om från en treminuters terrortrip till 100 minuter atmosfärisk skräck. Resultatet är omskakande emotionellt och en pärs för nerverna, men allra bäst är det dramatiska slutet – omöjligt att förutse och helt underbart medryckande.

Mama BlurayFilmen handlar om de två flickorna Victoria och Lilly som en olycklig dag försvinner för att inte återfinnas förrän fem år senare. Under vård av farbrodern Lucas och hans flickvän Annabel ska de nu återanpassas och uppleva den trygghet och kärlek ett hem kan erbjuda. Det ingen vet är att flickorna redan har någon som älskar dem, mer än allt annat. Och denna gestalt vill inte självmant ge plats åt någon ny familjekonstellation – utan kommer utan att tveka, göra allt i sin makt för att alltid få vara… Mama.

Mama är en skräckfilm som tar mig tillbaka till en tid då jag både investerade min själ samtidigt som jag hoppades på att bli rejält skrämd av en film. Det första uppfylls fenomenalt av Andrés och Barbara Muschiettis regi och manus medan skräckkänslorna infinner sig med lite långsammare tempo. Fokuset ligger på att skapa en saga rik på karaktärer och atmosfär där den moderliga, kvävande och samtidigt förlösande kärleken tar stor plats men ändå ger utrymme till historien om två systras dystra inledning på livet.

Det är precis så som jag önskar att en film som Guillermo del Toro varit inblandad i ska vara. Mörk, klassisk, ohygglig och svår att genomskåda. Några exempel på innehållet som verkligen känns etthundra procent rätt är gestalten Mama, som är skådespelad under många lager av latex, döljandes den skranglige Javier Botet, en man som kan röra sig på så underliga sätt att mina nackhår reser sig. CGI-inblandningen är härligt nog minimerad och det är bara ytterligare en klassisk detalj som får mig att gilla det allt mer, precis som sympatikänslorna som skapas för Mama, något de flesta nog känner igen från Frankenstein’s monster…

Mama har i stort sett allting jag gillar med skräckfilm och precis som liknande moderna filmer, Livid, Cabin in the Woods så spelar den på välstämda strängar. Att den även har en hel del skrämmande sekvenser, speciellt när barnen är inblandade gör den inga otjänster. Och det gör inte heller barnskådespelerskorna Megan Charpentier och Isabelle Nélisse, som möjligen är de bästa jag sett i den åldersgruppen och definitivt bäst av alla i den här filmen.

Döm inte den här efter den rätt tröstlösa titeln eller det småtypiska omslaget, för ratar du den här då missar du något bra. Ser man den dessutom på bluray så är den i grym kvalité och bland extramaterialet finns höjdpunkterna i en introduktion av Guillermo del Toro och kortfilmen som är inspirationen och även en treminuterssekvens i själva filmen.

INGA KOMMENTARER