Katherin Heigl i Lovligt Byte

Fumligt romantisk deckarkomedi med Katherine Heigl.


Författaren Janet Evanovich har fått ihop nästan tjugo böcker om Stephanie Plum, kvinnan som gick från försäljning inom modebranschen till det tuffa levernet som prisjägare på borgensfirma. I Lovligt byte följer vi hennes stapplande steg in i branschen och får se när hon försöker jaga ikapp gamla flamman Joe Morelli (Jason O’Mara). Han är en erfaren polis och inte det lättaste uppdraget för Stephanie (Katherine Heigl) att inleda sin karriär med, därför tar hon hjälp av Ranger (Daniel Sunjata) som tränar och förbereder henne på en bransch där varje arbetsdag potentiellt är din sista dag i livet.

Mord, våld, kidnappningar och en fumlig naiv prisjägare i mitten. Stephanie Plum’s sätt att utreda liknar mer Jacques Clouseau’s (från Rosa pantern) än ett systematiskt bra arbetssätt – men hon får saker gjorda, även om hon behöver räddas mer än hon faktiskt gör någon nytta!

Katherine Heigl som gjorde sig ett namn och fastnade i skräpserien Grey’s anatomy (Jag tuggar hellre tuggummi från gatan än ser det.) har återigen fått chansen i en romantiskt lagd komedi och hennes skådespelarstil passar lika bra som vanligt. Genom att vara en motpol i en maskulint dominerad värld används naiviteten och det godtrogna för att skapa situationer där hon måste “räddas för att lära sig” och växa till en fullärd prisjägare. Gemytligt så det förslår men långt ifrån en vettig film för dig som skriker Girlpower eller ens motsatsen, vad nu det kan vara. Lovligt byte är en hjärnlös film som använder sig av alla föreställningar vi har kring vad som är kvinnligt och vad som är manligt, där männen agerar och kvinnorna funderar.

Lovligt byte (One for the money)Stephanie Plum växer givetvis in i rollen som prisjägare och tjänar både pengar och självförtroende. På vägen till att bli den här vuxna kvinnan så ställs hon inför en mängd varierande faror och actionladdade sekvenser som aldrig erbjuder mycket mer spänning än vaniljglass med frysta blåbär. En del roliga oneliners och scener passerar och får mig att le men på det stora hela så lämnar Lovligt byte mig med en känsla av att kvinnliga hjältar på film borde behandlas med mer respekt och inte som konstanta lärlingar. Heigl’s insats varierar från hårdkokt berättarröst typ filmnoir-light till billiga urringningsexponeringar som tillsammans med filmens manliga motsvarighet i den manliga hunken Morelli skapar en viss hatkärleksaktig romantisk atmosfär.

Det blir en tvåa till Lovligt byte eftersom jag stör mig så hemskt på hur jollig och rent ut sagt dum Stephanie Plum framställs. Jag har inte jämfört med böckerna och tänker inte göra det heller, är det i närheten av liknande så får de också en tvåa. Typiskt införlivande av könsroller trots att det är lite omvända världen, kvinnliga prisjägare hör man inte talas om ofta och när de väl dyker upp på film så är de antingen vixens (Se Domino) eller som barn på väg in i vuxenlivet… Jag blir väldigt förvånad när jag ser att manus, regi och i stort sett allt skötts av kvinnor… (Heigl som exekutiv producent) eftersom ingen verkar ha fattat att det här bara grundar uppfattningen att kvinnor inte kan – förrän en man har lärt dem. Dumt.

Är du hopplöst optimistisk (det är en tillgång!) så kan filmen säkert ses som en kamp i en mans värld och en karriärsberättelse i stil med Erin Brokovich. Men du behöver vara otroligt optimistisk för att kunna intala dig det här. Vilket jag hoppas för din skull – att du kan, för jag klarade då inte av det.

INGA KOMMENTARER