Lovely Molly DVD

Får absolut inte missas av skräckfantasten!


Molly är en återhämtad narkoman som äntligen har kommit på fötter, gift sig och tillsammans med sin make flyttat in i sina föräldrars gamla hus. Positiviteten flödar och trots att det inte är något lyxliv de lever så håller de sig i alla fall leende och glada. Tills en natt, då solen sjunkit bakom horisonten och gett dem mörkret som förändrade deras liv för alltid. Då ett oförklarligt ljud hördes från nedervåningen och en dörr på något mystiskt sätt öppnade sig själv.

Tim, som arbetar som lastbilschaufför blir orolig men rationaliserar. Han måste få ihop en duglig lönelapp och lämnar nästa dag Molly, ensam med ett baseballträ och ett inbrottslarm att skydda sig med. När han senare återvänder, ett par dagar senare så hittar han henne inte, men på övervåningen sitter hon, naken, skakandes och stirrandes in i väggen – bredvid en öppen garderobsdörr…

Utan tvekan så är det här en av de filmer som hitills gett mig mest ärr inombords. Det är en realistisk berättelse som tar sig an både en övernaturlig spegling och illusionen av ett hot. Hela tiden är det svårt att veta vad som pågår, från vilken dimension informationen som ges bör ses, hur filmen utvecklas och vad som är verkligt och inte av det som hänt. Eduardo Sánchez som tidigare är mest känd för sin The Blair Witch Project, en nyskapande och formförändrande skräckfilm som kan sägas födde “Found footage”-subgenren gör här ytterligare en insats som är svårförstådd, äcklig och alltid ger maximal utdelning vid precis rätt tillfällen. Jag mådde helt ärligt fysiskt dåligt när eftertexterna till Lovely Molly började rulla in och det var både en välsignelse och en sorg att filmen tog slut, för det är sällan jag blir så påverkad.

Det som talar för att det blir så bra är bland annat inspelningsplatsen. Hela Lovely Molly utspelar sig i ett hus där färgen krackelerar från dörrkarmar, mörkret ligger som en dimma i vinklar och vrår och källaren vill jag inte ens minnas längre. Det är också välspelat från start till slut av båda de ledande skådespelarna Gretchen Lodge (Molly) och Johnny Lewis som hennes make Tim. Deras historia i filmen är involverande, skrämmande och realistisk trots att den är helt uppåt väggarna galen. Om det finns spöken på riktigt så är jag rätt säker på att det är såhär de manifesterar sig, dolda i misstro, utnyttjande och ständigt i sin existens betvivlade. Sánchez har inte släppt det dokumentära inslaget i sina spelfilmer ännu och mycket av Lovely Molly utspelar sig genom linsen på parets hemvideokamera – det här skapar en kortare distans till fara och skräck för publiken, det används också för att skapa en rysande bihistoria utanför huset.

Jag var orolig nästan hela tiden och det kommer att dröja länge innan jag kommer över det. Känslan Lovely Molly gav mig var en form av hjärnterror där jag inte förstod allting, men förstod tillräckligt för att mina sinnen skulle slå på inneboende sirener och be mig stänga av. Jag lyssnade inte (kanske borde jag ha lyssnat?) och tittade färdigt – belöningen blev ett lätt illamående, en känsla av obehag och illasittande tillfredsställelse. Det kanske är konstigt men det kändes rätt fantastiskt, för det händer inte ofta att en skräckfilm påverkar så pass mycket.

Gillar du utmaningar och psykologiskt involverande skräckfilm så får du absolut inte missa den här. Det är möjligen årets bästa skräckfilmsläpp, i alla fall en av de bästa. Anledningen till det är att den inte tar samma vägar som alla andra, den utmanar och undviker förväntningarna den ställs inför. Den är rå, äcklig, störande, sexig och våldsam – det är helt enkelt en film som har allt, utan att följa någon tidigare välintrampad stig.

INGA KOMMENTARER