Lords of Salem

Rob Zombie är en märklig man som gör märkliga filmer.


House of a 1000 Corpses, The Devil’s Rejects. Två av mina favoritfilmer på den mörkare kanten som jag gärna ser om när som helst just för att de är obarmhärtiga, har häftiga karaktärer (Sid Haig!) och en egensinnig stil som signeras rocklegenden och filmskaparen Rob Zombie. Därför är såklart förväntningarna på Lords of Salem med det mörka dödskalleprydda fodralet höga och visst, till stor del så lever Zombie upp till myten om sig själv. Men det är inte fullt lika underbart som jag hade hoppats på.

Den här gången förs vi till staden Salem och radioprataren Heidi (Sheri Moon Zombie) som bor i en välinredd lägenhet som med största sannolikhet skapar avundsjuka hos många filmfantaster. Heidi är dock en alldeles vanlig knegare med en släng av det bohemiska. Hon har en labrador, hon sover, äter och jobbar.

Men så byter hamsterhjulet riktning en kväll när Heidi får en konstig låda levererad till sig på jobbet. Det är en trälåda som bara innehåller en vinylskiva och bandet vars musik gömmer sig i de grunda spåren heter The Lords. Tillsammans med sina kollegor väljer Heidi att testa en låt i deras Smash or Trash-segment redan nästa kväll och när de gör det släpper de ovetandes lös en kraft som vilat i det dolda i över trehundrafemtio år. The Lords of Salem har återvänt.

Det kan vara värt att veta att Rob Zombie haft väldigt fria händer i skapandet av The Lords of Salem utan någon studio som bråkat om innehållet bakom kulisserna utan ganska rakt av Zombies vision och tankar från ett eget manus och direkt till oss.

Resultatet är en inledande rätt stelt regisserad och mediokert skådespelad film som snabbt växer till att bli naturligare och ett bombardemang av obehagligheter både från ljud, ljussättning och rena effektscener där mycket blod och latex spelar roll. Kameraplaceringarna är diskutabla och logiska konstigheter som kanske inte märks innan man har facit i hand blir väldigt uppenbara vid en andra sittning, samtidigt som filmen också samtidigt blir mer olustig. Vilket är rätt ovanligt. En del scener vill jag helt enkelt inte se igen då de är väldigt obehagliga och inte för att de är råa utan för att de har en Polanski-liknande karaktär som verkligen kryper under huden på mig.

Lords of Salem BlurayFör att återkomma till Zombies fria händer så påverkar det filmen som så att den inte riktigt är helt enkel att hänga med i. I början är det inga problem och rakt av en ganska konventionell skräckfilm. Men ju längre in i berättelsen vi tas desto fler faktorer spelar roll och mot slutet så är det rätt rörigt att hålla ordning på allting, även om Zombies manus inte direkt kan beskyllas för det. Det blir mer och mer surrealistiskt och tolkningsbart och en del dåliga beslut i kostym och maskmakeri samt en del mindre välplanerade bilder mot slutet skapar en mix bestående av möjlig inspiration från Peter Greenaway, Polanski och Kubrick framställt till ljudet av en väldigt stort framförd version av Mozarts Requiem i D-Moll. Det blir helt enkelt lite för vilt för att det ska passa någon bredare publik och reaktionerna runt Lords of Salem (antingen ett mästerverk eller en skitfilm) visar prov på att Zombies vision inte riktigt går hem till fullo.

Men trots att det är svårt att förstå (speciellt första titten, andra är det bättre) så tycker jag att Lords of Salems sämre bitar, de tekniska aspekterna och den märkligt ojämna inledningen vägs upp av mycket som är tvärtom riktigt bra. Skådespelet och regin rycks upp efter första kvarten och historien bakom filmens handling är intressant även om den inte berättas alltför effektivt. En bihistoria som inte tas tillräckligt långt. Det hade kunnat vara ett mästerverk om hantverket vore bättre, chansningarna färre och Zombies vision mindre centrerad kring hans sätt att se saker. Den har sina olustiga stunder, jag får gåshud ett par gånger och jag gillar Rob Zombies filmer så jag ger Lords of Salem en trea, mer än så gör den sig inte förtjänt av, men den är inte heller sämre än så. Bara annorlunda.

Blurayutgåvan från Scanbox vision har ok bild och ljud men det är inte så att det smäller i taket och får en att jubla direkt. Detsamma gäller extramaterialet som är ickeexisterande då jag inte räknar trailers som riktigt extramaterial, det är ju inte det. DVD eller BD spelar inte så stor roll i det avseendet, men mörkret som påvisas ser nog bättre ut på bluray – om det är värt de extra pengarna måste du avgöra själv.

INGA KOMMENTARER