Loranga, Masarin & Dartanjang

Ett nostalgiköp för dig som redan sett det här.


En liten dans framförs av tre rangliga karaktärer av tyg med ben och armar av piprensarståltråd. De dansar till signaturmelodin Loranga, Masarin och Dartanjang, som är en gammal dockteater för barn som dateras till fjärran 1975. Nostalgichock och kultvarning, men är det något bra?

Masarin är en pojk som äter bullar och läser serier som vanliga pojkar gör, han ligger gärna på golvet och mumsar i sig i stora lass, medan världen far förbi någon annanstans. På ett annat golv i ett annat rum med en annan färg på väggarna, under bordet, där ligger den tjocke och slöe pappan Loranga. Han är tydligen en jättebra pappa eftersom han inte bryr sig om någonting. Han gillar melodiradion och spelar så att hela huset hoppar, bokstavligen, och det måste vara popmusik annars får han magknip.

I vedboden bor Lorangas pappa, en gammal och skruttig karl som bor själv för att akta sig för baciller. Men han blir sjuk hela tiden ändå – och när han äntligen inte är sjuk, jag då spenderar han sin tid med att skriva tabeller för att komma ihåg allting. Det finns också en giraff, som efter att ha vinglat in för många år sen stannat i sophögen eftersom han verkade trivas där. Tillsammans beger dig sig efter ett introducerande avsnitt ut på dramatiska äventyr när det bland annat kommer en flock tygtigrar till deras lilla värld för att ställa till ovanligheter. Loranga beger sig tillsammans med Masarin ut på arbetsjakt och ställer höga krav, han tänker då inte skala några potatisar när det går att hitta pengar hemma för att borga försörjningen.

I stil med serier som Vilse i Pannkakan, Doktor Krall, Tårtan, Professor Balthazar och liknande äldre barn och ungdomsprogram så är det rätt så fritt berättande det handlar om i Loranga, Masarin och Dartanjang. Barbro Lindgrens (författaren) gränslösa ideér som baseras på verkliga personer och platser presenteras av små harmlösa tygfigurer som beter sig i takt till en varm berättarröst från Toivo Pawlo.

Personligen så har jag inte mycket att tillägga förutom att det här just är barnprogram för kult’s skull. Det är fint animerat med annorlunda fritänkande bakgrunder men i rätt blaskig kvalité och ljudet på skivan dränks lätt av det lägsta ljud som kan tänkas störa från något yttre, och tyvärr så finns det ingen textning… Mina ungar tyckte det var fascinerande och de förstod säkerligen mer än mig, men mer än en titt blir det nog inte i alla fall, eftersom timmens speltid som erbjuds inte riktigt lyckades hålla varken deras eller mitt intresse vid liv.

Det är myspysigt och snuttefiltgosigt, välgjorda animationer med hyfsat starka karaktärer men jag kan inte påstå att det här är något annat än ett nostalgiköp för dem som såg serien i sin originaltid. Loranga, Masarin och Dartanjang känns mest bara konstigt idag och har, till skillnad från serier som Fablernas värld inte en chans gentemot det utbud som erbjuds just för barn i dagens mediebrus.

INGA KOMMENTARER