Hem Recensioner Skräck London zombie...

London zombie epidemic

London zombie epidemic

Zombie-apokalyps på andra sidan Nordsjön!


När läkemedelsföretaget N-Gen Industries vill introducera ett nytt stressminskande, uppiggande preparat på den engelska marknaden möts de av de mest skeptiska reaktionerna, någonting så kanonbra kan inte komma utan biverkningar. De gör därför omfattande test av preparatet (RAK-295) på hela 30 000 av Englands medborgare.

Någonting går självklart galet och 29 999 (jag gillar antalet) av testpersonerna upplever biverkningar som felande organ, inre blödningar och andra otrevligheter (zombiefiering..) En massa jobb hopar sig för N-Gen som inte vill avslöja sig med en dålig produkt, de försöker därför lokalisera alla testpersonerna men lyckas för allt i världen inte hitta en av dem. Angela Mills. (MyAnna Buring)

Cole, en städare (inte med kvast utan pistol) som ingår i N-Gen-teamet tar som uppgift att finna Angela för att föra henne till säkerhet, förmodligen bär hon på en genetisk struktur som kan hindra fler från att förvandlas till blodtörstiga zombies. Samtidigt förvandlas hela London till en krigszon där de levande blir en allt mindre och mindre grupp. Genom det här kaoset måste Cole ta sig för att hitta och rädda Angela. Räddar han henne – så räddar han världen.

Belönad med fyra utmärkelser för bästa producent, regissör och skådespelare (Danny Dyer som Angela’s ex) samt bästa ”feature-film” från British horror film festival är det med lite högre förväntningar än vanligt som jag stoppar i den här filmen i spelaren. Zombie-filmer brukar ju kunna se ut och vara lite hur som helst, ibland med snabba odöda, ibland knappt rörliga, mängden gore och handling samt skådespel brukar också det variera hemskt mycket. Men ”London Zombie epidemic” håller en hög standard och lever upp till i alla fall mina förväntningar.

För den som är intresserad så kan jag avslöja att zombiesarna (låter rätt gulligt) rör sig snabbt, och de utvecklas till lätt parkourinspirerade varelser som belönas med extra styrka och snabbhet post-förvandling. De rör sig i stora grupper men attackerar ofta i mindre uppdelade fyrmannalag för att inte mosa sönder våra huvudrollsinnehavare på en gång. Och eftersom den mänskliga truppen bara är beväpnade med ett fåtal pistoler samt hammare, brädor, kofötter och liknande trubbiga avlivningsverktyg är det lika bra – varje zombie får utstå en hejdundrande misshandel innan de äntligen slocknar och passerar till den andra sidan. Igen.

Filmfestival-utmärkelserna är väl förtjänta till ”London zombie epidemic” då den har både snyggt och ibland roligt foto och en underliggande humor i bilderna skapar ofta en mysfilmskänsla samtidigt som folk tuggas till småbitar. Underhållning finns att hämta för den som vill åt action och skräck, med lite trevliga snurrar. En märklig mix av terror, full fart och becksvart komedi, utan att det komiska tar över tack och lov. Allvaret är lika blodigt som Londons gator.

Danny Dyer gör en av sina bästa prestationer (som jag sett honom i) som en tjänstebefriad polis under utredning och ex-pojkvän till filmens nyckelperson Angela. Som vanligt förlitar han sig på att se så hård ut som möjligt men han har även ett dilemma att reda ut som han sköter om gott och väl.

Stor guldstjärna till hårdingen Cole (Craig Fairbrass) som i manus är den drivande kraften och den räddande ängeln till en annars ganska tam grupp människor som inte klarar av att insupa stundens allvar. Lite konspirerande inom gruppen, motsättningar och paranoia hinns såklart med och det är i stort sett en klassisk zombierulle i en moderniserad tappning, allt som brukar finnas med avhandlas och det blir aldrig tråkigt att titta på.

Stort plus även till My Alehammar, en svensk förmåga som arbetat tillsammans med Natalie Wickens och skapat trovärdigt sminkade zombies och människor. En applåd också till Millie Sloan för kostym. Ett par av de viktigaste bitarna inom den här genren som också de lyckas skapa apokalypsatmosfär.

London Zombie Epidemic är helt ok och håller sig inom förväntningarnas mall. Den lyckas blanda in både lite drama och lite komedi utan att det segar ner dess huvudsakliga motiv alltför mycket. Det finns en hel del logiska konstigheter som är lätta att bortse ifrån, det är ibland lite repeterande berättande och frågan om det hade gått att genomföra det vi ser i verkligheten är enkelt besvarad med ett Nix-pix, men det spelar inte heller någon större roll, zombies är ju inte så verklighetsanknutna de heller.

En stark trea som betyg, utgåvan är inte tillräckligt matig med bara lite bilder som extramaterial och ett ganska mossigt ljud till ok bild. Inte ett släpp som kommer synas i propagandasyfte för bluraytekniken, men för all del ändå en rolig zombiefilm.

LIKNANDE INLÄGG (baserat på skådespelare, bolag & regissörer)