Livid Packshot DVD Sverige

Den sveper undan fötterna på en.


Regissörerna till slasher/blodfesten Inside (À l’intérieur) är tillbaka i det väldigt emotsedda samarbetet Livid. En spökhusberättelse som korsas med så mycket otypiskt för sin inriktning att det är omöjligt att finna en säker punkt. Åker händerna upp framför ögonen när du sitter bänkad så behöver du verkligen inte skämmas, för det här är ovanligt skräckinjagande och nyskapande.

Kanske har du sett fram emot Livid med hoppet om en återförening med stilen som filmarna satte Inside på kartan med? Tyvärr så blir du nog besviken, för det här är en helt annan film. Jag tvivlar dock starkt på att besvikelsen kommer hålla i sig väldigt länge, då Livid lever sitt eget liv och som skräckfilm kommer skrämma de flesta som ser den.

Genom att dra ut på inledningen där Lucie Klavel (Chloé Coulloud) börjar på sin nya praktikplats som hemtjänst väldigt länge kan jag tycka att filmarna nästan retas med mig. Det beskrivs, presenteras och diskuteras så pass länge att jag blir nervös bara av att vänta på den skräck som det ändå relativt generiska upplägget utlovar. Vi följer Lucie på den första ronden där hon möter de patienter hon kommer vara delvis ansvarig för. Tillsammans med instruktören Wilson gör hon några hembesök där det sista är hos den komadrabbade Mrs. Jessell. Wilson, som är en baddare på att småprata, berättar om Mrs. Jessell’s förflutna med granna ord, men historierna intresserar inte Lucie alltför mycket förrän en gömd skatt kommer på tal.

Upprymd efter att ha klarat första dagen på praktiken beger sig Lucie hem till pojkvännen William (Félix Moati) och berättar glatt om sina nya patienter, och precis som Lucie så stannar pojkvännen till en stund när den gamla damens gömda skatt kommer på tal. Less på att vara en unken fiskstinkande havsråtta föreslår han att de gör ett sent hembesök för att inkassera lite övertidsersättning, vilket Lucie inte riktigt tycker låter som en bra ide. Men så fort hon kommit hem till sitt egna trasiga familjeliv förstår hon att William förmodligen har rätt, det finns ett ljus bortanför horisonten, gräset är möjligen grönare på andra sidan – Mrs. Jessell ligger ju ändå i koma och pengar är ju till för att användas… …och redan samma natt beger sig paret, med ytterligare en rekryt (Jérémy Kapone) till huset för att snoka runt lite, och givetvis tar de sig vatten över huvudet.

Till en början så ser inte Livid ut att kunna erbjuda mycket mer än väldigt snyggt foto och ännu snyggare, fantastiskt detaljerade gotiska omgivningar. Bollen rullar lika rakt som i de flesta skräckfilmerna jag sett och jag misstänker ett tag, samtidigt som jag väntar på första skrämselbomben, att jag kommer bli väldigt besviken på mitt val av film för kvällen. Men så börjar det, och så vänder det, och igen och en gång till – till slut sitter jag där, förstummad och rent av rädd för att fortsätta titta på Livid. Då filmen använder sig av allt du kan tänka dig ska komma ut ur mörkret och samtidigt skapar en drömlik atmosfär (utan fånig dimma) med romantiska undertoner där tragiska öden äntligen förs ut i ljuset. Filmens upplägg är att inte förlita sig på inkörda formler och den förändras hela tiden, det går från att ha varit en rätt rak och förmodat förutsägelsebar film från första början till något oläsbart som det alltid är för sent att värja sig emot.

Livid’s skrämmande atmosfär är resultatet av genomsolitt skådespel, fantastiska karaktärer som ryms i det äckligaste huset jag hittills besökt i någon film. Även kostymerna är värda en stående ovation riktad till Martine Rapin som verkligen fått till det till hundra procent. Manuset är utformat på ett sådant sätt att det inte går att sätta någon i den typiska protagonistens ställe då det inte finns någon utan skuld. Mängden att skuldbelägga för, eller lättheten att förlåta vissa i filmen är givetvis enklare men det är ingenting jag tänker på när filmen väl spelas upp.

Som du säkert förstått så är jag helnöjd med Livid. Det är precis vad jag behövde se inom skräckgenren efter att ha makat mig igenom massvis av formpressade struntfilmer under senaste år i jakt på en ny upplevelse där det inte behövs några raka svar och ett schema med punkter som ska prickas för. En givande filmupplevelse som gav mig precis det jag letat efter länge, givetvis blir det full pott på betygsskalan och en varm rekommendation.

INGA KOMMENTARER