Life's too short

Om en stor liten man med ambitioner.


Ricky Gervais och Stephen Merchant är äntligen tillbaka med en till bistert humoristisk tv-serie. Den första säsongen av Life´s too Short, där vi lär känna entreprenören och skådespelaren Warwick Davis. Som också han medverkat i manusförfattandet.

Förmodligen känner du inte igen honom från Star Wars – Jedins Återkomst, där han spelade Ewok och inte syntes i bild, eller som elakingen i tidiga Jennifer Aniston-rullen Leprechaun där han spelade titelrollen, även då maskerad. Är du däremot en av dem som såg George Lucas’s halvflopp Willow från 1988 så känner du säkert igenom honom. Drygt en meter lång och huvudrollsinnehavare i ett nytänkande fantasyäventyr som inte riktigt fångade sin publik.

Nu, långt efter att rollerna ramlat in på rad i en lysande men osynlig karriär som hållit Warwick sysselsatt så har telefonen slutat ringa. Han befinner sig mitt i en jobbig skilsmässa och har en riktigt tung skatteskuld på 250,000 pund att beta av. Den Warwick vi möter är en annan, mer desperat skådespelare som gör det han kan för att hålla igång både sitt företag “Dwarfs for Hire” och samtidigt få en ny skjuts ut i kändislivet.

Första säsongen av Life’s too short består av sju avsnitt och följer i fotspåren av Ricky Gervais (och Merchant’s) största succé The Office. Den är inspelad i ett mockumentärformat, innehåller karaktärer med bristande självdistans, är verklighetstrogen och använder pinsamheter som ett effektivt komiskt redskap.

Warwick Davis, som spelar en modifierad version av sig själv där det mest extravaganta blåses upp och det normala tonas ned är en intressant personlighet att följa. Ständigt kämpandes kampen som kortvuxna ställs emot i livet och han gör det aggressivt och konfronterande hellre än utbildande och upplysande. Lite bitter och stressad över sitt livs förfall rycker han de halmstrån han kan, vilket leder honom in i en hel del underliga situationer och speciellt när han möter skådespelare som Johnny Depp, Liam Neeson och Helena Bonham Carter, som alla gör väldigt sevärda cameos. Även under sina träffar med Gervais och Merchant, som skrivit in sig själva i serien som ett komiskt par dåliga kompisar blir det bara svårt för Davis, som ju mer vi följer honom tycks suga energi ur misslyckanden för att orka fortsätta kampen.

Life’s too Short är inte en skratta-högt serie som kommer lämna dig dubbelvikt på golvet med magkramper. Den följer istället ett ifrågasättande mönster där ingenting egentligen kritiseras men ger förslag kring saker som är tänkvärda. Gervais & Merchant är rätt kända för att skapa rolig men dålig stämning och det tas tillvara på här lika mycket som det brukar göras. Life’s too Short är en smart serie som inte riktigt når lika långt som Extras, The Office eller ens humorn i An Idiot Abroad (där Warwick Davis är med i tredje säsongen för övrigt) men har sin egna charm och för den delen håller sig stadig genom första säsongen utan att göra något större väsen av sig.

Jag tycker personligen att det är mer sorgligt än roligt runt Warwick, även om det är en hel del roligt också. De mest skrattframkallande karaktärerna är istället faktiskt ett par av hans medarbetare som han valt med riktigt dåligt omdöme. En urusel revisor som även agerar advokat (helt utan kvalifikationer) samt en ännu sämre nyanställd assistent som dagdrömmer till och med när hon samtalar med någon. Dessa två, spelade av Steve Brody (revisor) och Rosamund Hanson (assistenten) ger kryddan som jag känner behövs för att jag inte ska börja tröttna lite lätt. De är även anledningarna till att Davis’s liv blir allt mer krångligt ju mer de hjälper till, vilket leder till mer roligt… …och mer sorgligt.

Som serien är skriven, spelad och framförd tror jag att alla som gillat Gervais & Merchant’s produktioner förut kommer bli hyfsad nöjda precis som mig. Gillar man inte den sortens humor så finns det ju gott om andra alternativ. Det är rätt typiskt modern brittiskt som spelar på obehag i vardagen, fördomar och raka skämt som inte går att missta för något annat. Poängerna går inte alltid hem men när de gör det så glömmer man lätt de tråkiga passagerna för att göra plats åt de roligare.

INGA KOMMENTARER