Liberal Arts

Ömsint på campus.


Liberal Arts är en romantisk komedi av och med Josh Radnor som både regisserar och spelar huvudrollen. Han är en New York-bo på trettio plus som genom ett oväntat möte med Zibby (Elizabeth Olsen) får sig en tankeställare i livet, som han inte riktigt har tagit tillvara på till fullo ännu.

Filmen handlar i stort om att ta tillvara på nuet och den här välanvända devisen presenteras genom ett smått romantiskt möte mellan Joey och Zibby, båda lika tuffa i livet som två bomullstussar burna av vinden. De möts och fattar tycker för varandra när Joey återvänder för att tacka av sin vän och föredetta lärare Peter (Richard Jenkins), som går i pension. Men skiljs åt av “livet” och får bygga sin relation med handskrivna brev. Romantiskt så det förslår och med höga förväntningar bärs deras romans lätt fram. Men allt är inte guld som glimmar och Joey bekymrar sig över åldersskillnaden och trots att Zibby är allt han önskat sig i en kvinna borde han kanske hitta någon som är mer “age appropriate”…

Liberal Arts DVDDet är de starka och underhållande birollerna i åldersmannen Jenkins, Zac Efron som en flummig student och Allison Janney i sin kanske hittills sexigaste roll (som en väldigt sträng lärarinna) bär Liberal Arts och håller den över ytan. För bara sett till den fagra, snälla romansen och dess lågmälda och lugna berättarstil är det är lite av ett sjunkande skepp.

Josh Radnors manus och regi påminner mycket om hur det kändes att vid unga år krama favoritnallen. Visst kändes det skönt och betryggande, men nallen kramade aldrig tillbaka och senare hamnade den i en garderob och till slut vädjande i hyllan i en välbesökt Second Hand-butik. Känslan av hur trevligt Joey och Zibby har det, hur supertrevliga de är som människor och vilken fin sak de delar tillsammans är härlig, men intetsägande och varken utmanande eller belönande. I bästa fall känner jag mig frustrerad över hur soligt och fantastiskt livet är i Liberal Arts och hur pretentiöst framställt det är. Fin- och fulkultur hinner separeras under långa samtal mellan huvudpersonerna, klyschor som “jag älskar dig för mycket” används och tryggheten i att minnas något som alltför gott utmanas, för att sen helt kollras bort i ett av de minst smickrande avslut jag har varit med om.

Jag gillar inte att döma och klumpa ihop grupper men för att enkelt förklara Liberal Arts så skulle jag ändå förklara den som en Hipsterfilm. Det är en romantisk film om akademiker med små problem och en hel del snobberier i bagaget där Radnor gör försök att släta över elitismen med ironi och en anings självdistans, men de får försöken går inte riktigt hem. Eller de går verkligen inte hem…

Filmen är ändå en trevlig sak att vila ögonen på av och till. Mycket ges från de rutinerade birollsinnehavarna och trots att varken Radnor eller Olsen spelar roller som jag kan relatera till så hålls stilen och det är överlag en välspelad och varm film som det inte är svårt att ta sig igenom, men det är inte heller en film man lägger på minnet.

INGA KOMMENTARER